Hockeybloggen

Följetongen kring Björn Karlsson vara eller icke vara har varit stor på den senaste tiden. Den har bara växt i och med att resultaten och prestationerna mot topplagen har uteblivit samt att man har haft svårt under hela säsongen att hitta en konsekvent prestation på en hög nivå. Här är en liten krönika om experimentet,målsättningen, bristen på erfarenhet och spelsystem som präglar Björn Karlssons ledarskap.

Vi tar det från början, Oscar Alsenfelt värvade Björn Karlsson tidigt i våras i samband med att IK Oskarshamn åkte ur SHL. Den femte april presenterades Karlsson som huvudtränare för IK Oskarshamn, cirka en vecka efter uttåget i det negativa kvalet mot HV. Karlsson hade då endast haft två säsonger som tränare, båda säsongerna spenderades i Alvesta. En säsong i division två och sedan en säsong i division ett. Med dessa meriter och cv så ansåg man att Björn Karlsson var mest lämpad som huvudtränare framför kandidater som bland annat Viktor Tuurala och Tommy Samuelsson. Nu skulle Björn Karlsson som har färre säsonger (2) som tränare än vad Tommy Samuelsson har guld som tränare (3) leda återtåget med IK Oskarshamn tillbaka till SHL. 

Återtåget och den så beryktade processen startades på riktigt i augusti med isträningar, träningsmatcher och mycket fys. Björn Karlsson var bland annat tidigt ute och sa att “defensiven ska vara vårt adelsmärke”. Man tränade extremt mycket och till en början enbart på defensiven och dess struktur. Resultatet av det cirka sex månader senare är att IK Oskarshamn är ett av ligans sämsta defensiva lag. Man har släppt in 102 mål och det är bara Östersund,Tingsryd,Västerås och Vimmerby som har släppt in fler mål. Trots det så har IK Oskarshamns en av ligans dyraste backsida med välmeriterade Bengtsson och Burström i spetsen. Men ändå har man alltså inte lyckats fått ut så mycket av det så kallade adelsmärket, det vill säga defensiven. När man kikar på IK Oskarshamns matcher kan man bevittna att spelarna tappar markeringar, går bort sig och har svårt att hitta sina positioner i defensiv zon. Beror det här på spelarna? I mitt tycke så finns det en bristande defensiv struktur och det finns också väldigt få strategier som gör att IK Oskarshamn kan spela sig ur egen zon på ett kontrollerat sätt. Det blir väldigt mycket pucktittande och stillastående och emellanåt så vet inte spelarna vad de ska göra i defensiv zon. När man ser sådana tendenser då är det upp till tränaren att justera på det. Men nu har det gått 34 omgångar och det ser fortfarande inte bättre ut, snarare tvärtom att det blir sämre. Då måste man få kritisera ledarstaben och dess spelsystem och där är Björn Karlsson högst ansvarig. 

På tal om bristen på spelsystem som jag nämnde tidigare så tycker jag även att det är bristande över hela isen. Så statiskt och brist på kreativitet som det är över hela isen har jag inte sett tidigare under de senaste 15 åren. Det är hela tiden en spelare som transporterar puck, medan de andra spelarna blir stillastående, vet inte riktigt vilka åkvägar de ska ta eller hur de ska jobba tillsammans som ett kollektivt lag. För ska vi vara helt ärliga så är IK inget kollektivt lag, det är ett lag som har en hög individuell skicklighet som avgör matcher och tar poäng. Där går Michael Joyaux i bräschen för att hade man inte haft Joyaux så hade Oskarshamn varit ett play-in lag här och nu. Så många viktiga mål han har gjort som har räddat poäng, mot Nybro gånger två och framförallt i premiären mot Djurgården då han och Rasmus Bengtsson räddade poängen till IK på egen hand. Jag vill ändå påstå att IK har haft lite tur och man har den här säsongen i stort sett inte vunnit en enda match där man har stängt ner motståndarna, där man har haft en konsekvent prestation över en hel match och där man har synkat tillsammans som ett kollektiv. Man har helt enkelt fått fler poäng än vad man har förtjänat. 

Med det sagt så vill jag inte rikta någon kritik mot Björn Karlsson personligen då han är säkert en fantastisk person på alla sätt och vis. Däremot vill jag rikta en stark men befogad kritik till Karlsson i hans yrkesroll som huvudtränare för IK Oskarshamn.Jag tycker man kan se i formeringen av laget och i matchcoachningen bland annat att han saknar erfarenhet och i viss mån kompetensen för att förändra en matchbild och sätta en struktur. Man kan säga vad man vill om att IK vann ju mot Västerås och man vann den matchen och den matchen och ja,med den budgeten och det laget IK har så kommer man att stå för bra individuella prestationer som leder till vinst. Jag hade lika gärna kunnat stå i båset och IK hade ändå kunnat vinna matcher. Det handlar inte om det utan att det saknas en tydlig identitet på hur man vill spela, det saknas en defensiv struktur och det saknas även ett lag som jobbar som ett lag tillsammans och vinner matcher för att man jobbar hårt och är bra tillsammans, tack vare ett stabilt grundspel. Det är tillexempel så Kalmar och Karlskoga vinner många matcher, tack vare att det har ett stabilt grundspel och en tydlig identitet i hur man vill spela hockey. Det saknar IK Oskarshamn. 

För att sammanfatta allting så har IK Oskarshamn en rimlig chans att återtåget ska bli sanning, men då måste det ske en stor förändring i ledarstaben och Björn Karlsson borde entledigas från sitt uppdrag. Man måste in med en ny röst, med nya ögon, med en annan typ av erfarenhet och en coach som verkligen brinner för laget och peppar sina spelare på bänken och inte står med händerna i kors och ser på när huset brinner ned. Linköping har sparkat tränaren och det har gett positiva resultat och spelet har förbättrats radikalt, samma gäller även AIK som bytte från Åkerblom till Melin med en positiv effekt direkt. Nu är det IKs tur att gå samma väg för att återtåget ska bli sanning. Det var ett spännande och roligt experiment av Alsenfelt att ta in en så ung och orutinerad coach men för att inte återtåget ska bli inställt så måste man agera, annars har man slängt 21 miljoner i sjön, men även sin trovärdighet gentemot supportrar,partners och hela staden Oskarshamn. För att IK ska stärka gemenskapen bland supportrar och partners och för att ena hela staden att gå samman behöver man en ny tränare som ger glädje och glöd till spelarna, men framförallt som ger ett stort hopp för supportrar,partners och hela staden Oskarshamn. Ett hopp om att redan i år vara en toppkandidat till att ta den åtråvärda SHL-platsen.