Hockeybloggen

Det var ett tag sedan, men nu är det dags igen, för ett nytt avsnitt av SHL-hörnan. 2025 har precis välkomnat oss och nu är det dags att avhandla lite heta punkter från SHL. En del från dagens matcher, men jag ska även lista halv-säsongens bästa lag. Nu kör vi 2025s första SHL-hörnan.
Luke Witkowski monstertackling

Vi börjar med att avhandla saker från dagens matcher. Det som sticker ut mest är såklart kanske 2025s bästa tackling, inte bara nu utan kanske även när vi summerar 2025 också. Det var Alexander Ljungkrantz som kom med hög fart genom mittzonen, med pucken och sedan han har kika upp och där var det en amerikansk vägg. Witkowski stod upp på blålinjen och gav en riktig bröstvärmare, tråkigt såklart att Ljungkrantz lämnade matchen skadad, men det tar inget ifrån Witkowskis kraftfulla monstertackling. 

Örebros otroliga insats

Örebro stod för en otrolig insats i negativ bemärkelse. Man stod för en katastrofal insats rent spelmässigt och man blev överkörda av Luleå. Örebro förlorade med 4-0 mot Luleå. Men det som sticker ut mest från matchen är att Örebro sköt endast sju (!) skott på mål. Det är nästan svårt att ta in, hur dåligt det är. 

Växjös problem-kan Rosén lösa dessa?!

Det blev en riktig nyårskaramell från Växjö när man presenterade från ingenstans att Robert Rosén är klar för en återkomst trots att han i somras lade skridskorna på hyllan. Nu har han hämtat ner sina skridskor från en dammig hatthylla. Han hann precis att borsta bort dammet innan han gjorde sin första isträning med laget. Den frågan alla ställer sig nu är om Rosén kan lösa Växjös stora offensiva problem. Den kreativitet och smartness som Rosén står för har saknats rejält. Rosén nämnde det själv i en intervju i TV4 att Växjö saknar hans spetsegenskaper. Det kommer därför bli intressant att se om Växjö kan bli ett målfarligare och effektivare lag med Rosén i laget. Roséns intåg kommer att betyda mycket och han kommer bli väldigt viktig. Det går nog inte att hitta en bättre värvning från Växjös sida här och nu än Rosén. 

HV71s kommande lyxproblem-hur ska man lösa det?

Ja, det har nog inte undgått någon att HV71 har värvat några spelare under säsongen. Därför har man i dagsläget en väldigt bred trupp i samtliga lagdelarna när alla är tillbaka från sina respektive skador. Nu börjar de flesta att närma sig spel igen efter en längre tid av skador. Brännström och Petersson är tillbaka till kvällens match mot Malmö. Ingberg Nilsson är tillbaka i träning. När man har en bred trupp och många spelare att tillgå så uppstår också lyxproblem. Vem ska spela? I vilken kedja ska dem formeras i? Ska man låna ut någon? Ja, det är frågor som kommer att komma upp för HVs ledarstab och den sportsliga ledningen. Jag glömde att nämna det i inledningen av detta segment, men HV har alltså tre målvakter, 11 backar (med Kaski,Landén,Fransson och Viggo Gustafsson) och 18 forwards. Så här hade jag ställt upp laget:

Lenc-Fisker Mölgaard-Ang

Luoto-Borgström- Stål-Lyrenäs

Brännström-Kero-Petersson

Tedenby-Tikka-Ingberg-Nilsson

Lindbäck

Herman Träff (lån till Nybro)

Hugo Pettersson (lån till Kalmar)

Åke Stakkestad (14:onde forward)

Herman Hansson ( hitta en permanent lösning/bryt kontraktet)

Jamiro Reber (lån till IK Oskarshamn?) 

Day-Sjöholm

Engsund-Seppälä

Alsing-Laleggia

Hallquist

Hugo Fransson (lån till Nybro)

Viggo Gustafsson (lån till Timrå)

Axel Landén (lån till IK Oskarshamn)

Oliver Kaski (skadad)

Kommentar: HV71 har redan som tur vad säkrat upp en del lån som redan är klara. Det gör att saker och ting blir lite lättare. Alla de jag har nämnt är utlånad till den klubben som jag har nämnt förutom Jamiro Reber. Där blev nog många chockade. Jag tror att det hade varit en perfekt lösning att låna ut Reber till hockeyallsvenskan. Där hade IK Oskarshamn varit det bästa laget då de kan ge Reber en topp två center-roll där han kan vara ledande och på så sätt maximera sin utveckling.  Detta är endast en hypotetisk tanke utan några som helst belägg för det, men det är en kittlande tanke som hade varit en Win-Win för alla. För ser man på HVs forwardssida så är det väldigt tjockt, framförallt när det kommer till att ta en roll i en topp tre kedja vilket jag anser att Reber måste göra då jag inte ser honom som en fjärdekedje-gnuggare. Jag tycker inte heller att det är bra för Rebers utveckling om han skulle få vara 13:onde forward och få lira några strö-minuter hit och dit. Då är det bättre om han söker sig till en klubb där han får stort förtroende, en topproll och får spela sitt spel. 

Årets första-halvan lag

Målvakt: Jonas Arntzen

Backar

Axel Sandin-Pelikka

Victor Söderström

Forwards

Oskar Steen

David Tomasek

Filip Hållander
Kommentar: Ja, efter halva säsongen spelad så blir detta mitt halvårets lag. Arntzen var ett monster under hösten och hade vid en tidpunkt räddat nio mer mål än vad han skulle göra. Men sedan har det dalat lite för honom men han ligger fortfarande i topp bland statistiken. Backduon Sandin-Pellikka och Victor Söderström kändes givna eftersom att Sandin Pellikka dels leder backarnas poängliga i SHL, men sedan är han en riktigt begåvad back. Söderström har kommit in och haft en extremt bra impact på Brynäs. En komplett back som är alldeles för bra för SHL.Tomasek leder poängligan och Steen leder skytteligan, därav känns de två givna. Hållander är även han likt Söderström, för bra för SHL och Hållander leder Timrå på ett väldigt bra sätt. Han gör mål, poäng och driver sin kedja varje match.

Oscar Alsenfelt är ny sportchef i Malmö och ska börja bygga Malmös trupp inför nästa säsong, 25/26. Här gör jag en lite genomgång om vad Alsenfelt har tillgång till i spelarmaterial och även kika lite på vilka möjligheter det finns för Alsenfelt att sätta sin prägel på laget, eventuella värvningar och hur han ska bygga ett starkt lag med minst resurser i SHL.

Malmö har en spelarbudget på runt 48 miljoner kronor den här säsongen, ryktet säger att man kommer sänka spelarbudgeten med ett par miljoner. Så Alsenfelt kommer ha runt 46 miljoner kronor att bygga ett lag för.

Dessa har kontrakt

Målvakter

Marek Langhamer

Oskar Blomgren

Backar

Joseph Berger

Hugo Jonasson

Lassi Thomson

Robin Salo (har klausul för spel i Schweiz,ryktas också dit)

Forward

Thomas Berg-Paulsen

Robin Hanzl

Joona Ikonen

Nikola Pasic

Petter Vesterheim

Carl Persson 

Axel Sundberg

William Von Barnekow

Linus Öberg

Kommentar: Målvaktssidan känns spikad och den känns rätt bra. Det finns en liten osäkerhet kring Langhamer som är skadebenägen och inte riktigt hittat en konsekvent toppnivå i sina prestationer. På backsidan så talar allt för att Salo lämnar för Schweiz, sedan har Malmö en stjärna kvar i Thomson och sedan två backar som står på tillväxt i Berger och Jonasson.Sedan finns en bra grund att stå på när det gäller forwardssidan. Hade jag varit Alsenfelt hade jag hittat en lösning att bli av med Öberg och försökt hitta en lösning med en finsk klubb eller liknande. 

Vilka ska man förlänga med?

Jag tycker att man ska förlänga med Kivihalme och Ivarsson på backsidan och sedan såklart även Fredrik Händemark på forwardssidan. 

Så om vi leker med tanken att Kivihalme,Ivarsson och Händemark förlänger, samt att Öberg och Salo lämnar så har man två målvakter, fem backar och nio forwards. 

Vilka värvningar kan Alsenfelt tänkas göra och hur mycket pengar finns det kvar?

(Lönerna som nämns är inte exakta siffror men är ungefär i paritet med vad de tjänar)

Målvakter

Marek Langhamer ( 220 000 kr/mån)

Oskar Blomgren (35 000 kr/mån)

Backar

Teemu Kivihalme ( 250 000 kr/mån vid eventuell förlängning)

Johan Ivarsson (80 000 kr/mån)

Hugo Jonasson (40 000 kr/mån)

Joseph Berger (40 000 kr/mån)

Lassi Thomson (160 000 kr/mån)

Forwards

Axel Sundberg ( 60 000 kr/mån)

William Von Barnekow (40 000 kr/mån)

Fredrik Händemark (250 000 kr/mån)

Robin Hanzl (240 000 kr/mån)

Thomas Berg-Paulsen (40 000 kr/mån)

Joona Ikonen ( 150 000 kr/mån)

Carl Persson (150 000 kr/mån)

Nikola Pasic (90 000 kr/mån)

Petter Vesterheim (35 000 kr/mån)

Denna grund landar på cirka 30 miljoner kronor inklusive sociala avgifter vilket man måste räkna med i budgeten. Då kan Alsenfelt värva in fem forwards och tre backar för cirka 15 miljoner kronor. För det kan du få in en ny förstakedja, några fynd-värvningar och ett par breddspelare.

Vilka värvningar kan ske?

Alsenfelt kommer att vilja  ta med sig ett par spelare från Oskarshamn, tror jag. Jag tror att en sådan som Zion Nybeck står högt upp på Alsenfelts lista. Nybeck hade varit perfekt för Malmö i en andrakedja. Man skulle kunna få Nybeck för runt 100 000 kr i månaden på ett tvåårskontrakt.Utöver Nybeck så skulle jag inte heller bli förvånad om Alsenfelt är sugen på att ta med sig backen Michael Joyaux som har varit IK Oskarshamns bästa back den första halvan av säsongen i mitt tycke. Han har en spelskicklig uppsida och skarpt skott och hade varit bra även i SHL. Det har också ryktats om att Alsenfelt och Oskarshamn har varit intresserade av Tingsryds-centern Melker Eriksson som också gjorde SHL-debut för HV71 på lån under annandagen. Jag skulle inte heller bli förvånad om Alsenfelt vill värva Eriksson till Malmö som en billig rollspelare. Han har fina fysiska underliggande siffror som ändå visar att han är en nyttig och fysisk spelare. 

Det ryktades om att Alsenfelt hade gjort klart med den tjeckiske backen Filip Kral till Oskarshamn, om IK Oskarshamn skulle stanna kvar i SHL. Men IK Oskarshamn åkte ur SHL och det blev spel i Pittsburghs farmarlag Wilkes Barre/Scranton i AHL istället. Han var en poängproducerande toppback i finska ligan förra säsongen. Jag tror att han är en back som Alsenfelt har ritat in på sin önskelista. Om MoDo skulle åka ur SHL så tror jag att en sån som Måns Carlsson hade kunnat vara aktuell för Malmö, då det är en spelare Alsenfelt gillar och en spelare som även han var klar för Oskarshamn om man stannade kvar i SHL.Men det hänger isåfall på att MoDo skulle åka ur SHL då Carlsson har kontrakt en säsong till med Örnsköldsviks-klubben. 

Sedan är frågan vilka spetsspelare på forwardssidan som Alsenfelt skulle kunna blicka mot. Den är lite svårare, men Alsenfelt har haft en taktik att hitta lite osäkra kort som har levererat i en liten sämre liga. Likt han har gjort med Hawel,Bradford och Walker till Oskarshamn. Dem har ändå satt ett avtryck och Alsenfelt har ett skarpt hockeyöga och ett bra kontaktnät som hjälper honom i sitt arbete. Jag tror att vi kan förvänta sig samma typ av upplägg i Malmö för Alsenfelts del. Alsenfelt vill ha spelare som ser sig själva ta nästa steg. Det har han varit tydlig med under sin tid i Oskarshamn.

Jag tror att det lär kanske bli en poängstark forward från antingen finska ligan eller Schweiz som kommer ingå i Malmös förstakedja, samt en lite mer anonym AHL-spelare som har gjort det okej. Det är väl ungefär där jag tänker att Alsenfelt riktar blickarna mot. Kanske att han vill bära med sig Carter Camper från Oskarshamn, men den är lite mer av en kantboll. 

Backar

Thomson-Kivihalme 

Joyaux-Kral

Ivarsson-Berger

Jonasson

Kedjor

Kovarcik/Ny-Hanzl-Camper/NY

Nybeck-Händemark-Persson

Pasic-Vesterheim-Ikonen

Von Barnekow-Eriksson-Sundberg

Berg-Paulsen 

Lönemässigt

Målvakter

220 000

35 000

Backar

160 000-250 000

80 000-180 000

80 000-40 000

40 000

Forwards

200 000-240 000-250 000

100 000-250 000-150 000

90 000-35 000-160 000

40 000-35 000-60 000

40 000

Detta landar in på drygt 43 miljoner kronor inklusive sociala avgifter. Så ungefär något sånt här kan nog Malmö-supportrarna förvänta sig hur hierarkin kommer att se ut rent ekonomiskt. Sedan kommer nog vilja ha ytterligare en bredd-back och en bredd-forward så att man blir 8 backar och 14 forwards.

Tommy Samuelsson (Huvudtränare Nybro Vikings)

Kommentar: Samuelsson är en rutinerad och etablerad herre minst sagt. Han har en lång och gedigen karriär, både i sin spelarkarriär och även i sin tränarkarriär. Allt tyder på att han kommer lämna Nybro när hans kontrakt går ut efter säsongen och det känns som att tränarkarriären kan vara över. Då hade det passat bra att sadla om till en sportchefs-karriär där han har alla förkunskaper som krävs för att bli det. Han har vunnit SM-guld och gått upp med HV från hockeyallsvenskan och SHL vilket är starka meriter och något som är viktigt. Han vet vad som krävs, kan man minst sagt säga. Detta hade nog varit ett av de bättre alternativen att gå efter.

Stefan Hedlund (Klubblös, tidigare huvudtränare Rapperswil och Skellefteå AIK)

Kommentar: En intressant herre som har jobbat på bra i Schweiz och byggt upp Rapperswil från ett bottenlag till ett lag som ändå har kämpat runt slutspelsstrecket. Hedlund är noga med att nästa steg i hans karriär är att göra en ny resa över en längre tid med en ny klubb. Där tror jag att Hedlund har alla verktyg som krävs för att bli en bra sportchef och kunna göra en resa med IK Oskarshamn över tid.

Kim Hirschovits (Sports/General Manager, Kiekko Espoo)

Kommentar: Ett aningen oväntat namn som många inte har hört talas. Fått bra indikationer på att Kim är en bra person och en väldigt professionell ledare. Han basar över Kiekko Espoo som Sports/General Manager och är ansvarig för rekryteringar av spelare och ledare. Han har varit med på en resa och fört upp Kiekko Espoo från Mestis (andraligan i Finland) till Liiga (högsta ligan i Finland). Man har inte bara gått upp en serie, man är i dagsläget ett topplag i Liiga och mycket är tack vare Kim Hirschovits.

Taylor Matson ( Coach Rögle J20)

Kommentar: Matson nämndes som en kandidat som som ny General Manager/sportchef för HV av TV4/profilen Sanny Lindström. Matson var överens med Oskarshamn inför den här säsongen som spelare men tillslut sa Matsons kropp nej och spelarkarriären lades sedan ner. Han har byggt upp ett kontaktnät som spelare och har många naturliga ledaregenskaper. Han känns som en modern ledare som vet vad som krävs i dagens ishockey. Ett väldigt spännande namn som jag tror kan bli aktuellt. Kan dessutom prata både svenska och engelska flytande.

Petter Carnbro (analytiker, Leksand)

Kommentar: Har utgående kontrakt med Leksand. Han har varit Thomas Johanssons högra hand och Carnbro är väldigt duktig på siffror. Han har jobbat med att analysera siffror och scouta spelare i 10 säsonger åt både Frölunda och Leksand med framgång. Är extremt duktig på underliggande statistik och siffror vilket är viktigt i dagens hockey. Kanske är det dags för nästa steg för Carnbro och på egen hand basa över en klubb. Känns som en väldigt kompetent person.

Joakim Grundberg (Europachef Philadelphia Flyers)

Kommentar: Kanske något av ett långskott då han i dagsläget är Europachef för Philadelphia Flyers vilket är ett bra jobb. Han har även sin bas i Örnsköldsvik vilket är rätt långt ifrån Oskarshamn men det hade kunnat gå och lösa. 45 år gammal, bra ålder och bra rutin av scouting och att kika på hockeymatcher. Ett spännande namn, men långsökt namn.

Johan Hult (Tidigare sportchef HV71, civil anställd)

Kommentar: Hult är återkommande i mina sportchefs-listor. Jag tycker att det jobbet han gjorde i HV dels när dem åkte ur och gick upp igen var imponerande. Hur han på kort tid satte en extremt bra och väloljad trupp som blev en maskin i hockeyallsvenskan. Han är även HVs guldmakare 2017 och är för mig en lite underskattad person i sportchefs-sammanhang. Han har också ett lugn och en trygghet i sitt sätt att kommunicera och vara på som jag gillar. Det skulle vara kul att se Hult tillbaka i ett GM/sportchefs-jobb.

Nicklas Danielsson ( Sportchef Almtuna)

Kommentar: Sportchef i Almtuna och verkar vara en extremt driven och ambitiös person. Har kontrakt med Almtuna men eftersom IKO fick en del pengar efter att Malmö köpt ut Alsenfelt så skulle man i sin tur kunna lösa ut Danielsson från Almtuna. En gedigen och bra spelarkarriär och känns även som en bra person som hade passat in bra i Oskarshamn. Ett framtidsnamn enligt mig.

Christoffer Malm ( arbetslös)

Kommentar: Har gått bredvid Abbott i Rögle. Han gjorde det helt okej i AIK och har sedan varit i ett kaosartat Kristianstad som han lämnade i somras efter att man har tvångsdegraderas på grund av ekonomin. Han sitter och rullar tummarna i dagsläget och finns tillgänglig här och nu.

Joakim Fagervall ( Huvudtränare, Ringerike)

Kommentar: Han agerade både General Manager och huvudtränare under ett par säsonger i Björklöven och lade grunden till monster-laget säsongen 19/20. Han är en erfaren ledare som har ett öppet men också tydligt ledarskap vilket kan vara viktigt här och nu för Oskarshamn. En liten personlig favorit för min del. 

Fredrik Glader ( Huvudtränare,Narvik)

Kommentar: Förutom hans optimistiska efternamn så har han gjort det faktiskt väldigt bra som sportchef för bland annat MoDo. Han har stått för värvningar som Fredrik Olofsson, Patrik Bartosak och Adam Tambellini som sticker ut. Han basade över MoDo under deras succésäsong 19/20. Han är för tillfället i Norge men skulle kunna komma loss från det till Oskarshamn så det är nog inga problem.

Alexander ”Acke” Johansson ( civil anställd, tidigare assisterande tränare och spelare i IK Oskarshamn)

Kommentar: Johansson har 12 säsonger i IK och tröjan hänger i taket i BE-GE Hockey Center. Han har ett stort hjärta för klubben och för staden. Han känns även som en smart och kommunikativ person vilket är viktigt. Jag tror att Acke plus ytterligare en resurs med lite mer kunskap kring underliggande statistik, siffror och lite mer scouting hade varit en bra lösning.

Oskar Häggström  (Sportchef Luleå Hockey SDHL)

Kommentar: Häggström är i dagsläget relativt ny sportchef för Luleå i SDHL. Tidigare har han gjort succé som huvudtränare där hans Luleå har varit ett ständigt topplag och dominerat SDHL. Guld efter guld har bärgats av Häggström som för mig känns som en varm och genuin människa som jag tror hade varit ett spännande namn lite likt Alsenfelt på nåt sätt.

Det hände en del under den här veckan med anknytning till IK Oskarshamn. En ny målvaktsvärvning och en befarad målvaktsrockad och sedan kunde även Expressen avslöja att Oscar Alsenfelt är klar som ny sportchef. Här är mina tankar om förändringarna och rockaden som Oskarshamn har gjort denna vecka.

Under måndagen började den storväxte målvakten Evan Cowley börja följa IK Oskarshamn på Instagram. Under tisdagen snappades det upp av Barometerns Jesper Hallberg, vilket fick en målvaktskarusell att gå igång. Då gick tankarna hos mig åt alla olika håll, vilken målvakt kommer att lämna och vem är Evan Cowley? Barometern kunde avslöja att Tomas Rydén är den som får lämna och att IKO kommer att ha ett målvaktspar med Cowley och Kruse. Helt rätt enligt mig. Rydén är inte tillräckligt bra för att vara en ordinarie målvakt hos ett topplag i Hockeyallsvenskan, tyvärr. Sett till underliggande statistik så har det varit tydligt att målvaktssidan har varit IKOs stora problem denna säsongen och därför är det nödvändigt med en förändring och en rockad i mitt tycke.

Vem är Evan Cowley?

Evan Cowley är storväxt målvakt på 193 cm och väger in på lite över 90 kilo, enligt Eliteprospect. Cowley har tillbringat denna säsongen i italienska Asiago i alpligan ICEHL. Där är han noterad för 90,7% i räddningsprocent bakom ett svagt försvarsspel som en initierad journalist där borta, vittnade om.Innan dess har han en rad riktigt starka siffror i lite annorlunda europeiska hockeyligor som Frankrike,Slovakien, Danmark och Polen. Men det som i mitt tycke imponerar på mig mest med Cowley är att han har tre riktigt starka säsonger i NCAA som är världens bästa college liga. Där hade han 92,4,92,9 och en riktigt stark avslutning med 95,5% i räddningsprocent sista året vilket är ruggiga siffror. En annan sak som sticker ut är även att han har AHL-meriter och gjort det bra i AHL för Springfield Thunderbirds under säsongen 17/18, där han noterades för 90,1 i räddningsprocent. Enligt det man har hört ska Cowley vara en målvakt som har blivit bättre när det gäller som mest i slutspel och så vidare. Han ska även ha väldigt bra underliggande statistik vilket man inte heller ska underskatta. 

Journalisten Nino Bourge-Maldinez bevakar hockey i Frankrike och har sett Cowley under tre säsonger och enligt honom så är Cowley en bra karaktär som är viktig både på och utanför isen. Han hyllade även värvningen och öste på lovord om Cowley. Det säger också något. 

Så för att summera denna värvningen så tycker jag att det är en bra och viktig värvning, för något var tvungen att hända med IKOs målvaktssituation. Cowley har en potentiell uppsida som gör att han skulle kunna vara/bli en av hockeyallsvenskans bästa målvakter denna säsongen, men samtidigt skulle han lika gärna kunna floppa. Jag tror dock mer på det förstnämnda och tror att detta kommer bli en riktigt bra värvning. 

Sportchefs-rockad?!

Nu till den andra händelsen vilket är att både Expressen och Hockeynews har uppgifter på att Oscar Alsenfelt är klar för Malmö Redhawks på ett långt kontrakt, att de ska presenteras imorgon (fredag) och att han därmed efter säsongen ska lämna IKO för Malmö. Detta leder till att Oskarshamn behöver ge sig ut på sportchefsjakt igen, precis som i våras. Dock så finns det en självklar kandidat som gör att jakten kan bli kort. Den alla snackar om är såklart Emil Georgsson som har utgående kontrakt med Södertälje och det har officiellt presenterats att han ska lämna Södertälje efter säsongen. Det sista ordet verkar inte vara sagt i den diskussionen heller mellan SSK och Georgsson. Men här borde IK Oskarshamns ledning sätta ner foten och ge Georgsson ett rakt treårskontrakt utan klausuler eller optioner, utan tre raka år. Ge honom förtroende och förvalta IK Oskarshamns framtid och låt honom få vara sig själv. Då kommer han att bli en väldigt bra tillgång för IK Oskarshamn och han skulle vara den ultimata sportchefen för IK Oskarshamn. Dels bor han i Västervik cirka 40 minuter på en bra dag och cirka 50 minuter på en dålig dag, det är en överkomlig restid gör Georgsson. Samtidigt som väldigt många supportrar till IK Oskarshamn har gått samman och vill ha Georgsson till varje pris är känslan. Emil Georgsson hade passat som handen i handsken, som Allan Svensson i rollen Gustav Svensson, som Dan Ekborg i rollen Gunnar i Tomten är far till alla barn, ja ni förstår han hade passat helt perfekt. Hur som haver Emil Georgsson hade varit den ultimata ersättaren till Alsenfelt och jag skulle säga att Georgsson är ett bättre alternativ för Oskarshamn är vad Alsenfelt är, inte kanske för att Georgsson är bättre rent kompetent-mässigt men däremot passar Georgsson in i vad supportrarna vill ha bättre än vad Alsenfelt gör. Georgsson vet också vad han ska säga och göra för att få supportrarna med sig och sedan är han också en småstadskille vilket passar perfekt i en liten stad som Oskarshamn. Denna rockad på sportchefssidan hade gynnat IK Oskarshamn  både här och nu men framförallt på lång sikt. 

Kritiken har varit stor på den senaste tiden kring IK Oskarshamn från supportrarna till klubben. Många ifrågasätter ledarstaben med den så kallade “kompis-värvningen” Björn Karlsson som huvudtränare. Många i hockey-Sverige är oförstående till kritiken som supportrarna har så nu tänkte jag gå igenom varför det kommer stor kritik mot IKOs ledning och stab, samt att jag tänkte hjälpa Alsenfelt hur man ska stärka laget och staben i denna artikel. I denna artikeln blandar jag mina egna tankar,idéer,funderingar och jag tar även med vad andra tycker som supportar klubben,som jag har läst och fått till mig. 

Varför kritiserar supportrarna klubben och ledarstaben?

Klubben fick stor kritik redan förra säsongen för att man inte agerade mer i form av göra förändringar i ledarstaben eller i ett tidigare skede gjorde ännu större förändringar i truppen. Men ledningen stod på sig och sa att inga större förändringar behövdes på ledarsidan. Det fick stor kritik då och denna kritik har någonstans legat kvar i luften i Oskarshamn. Nu ser många supportrar ett obefintligt spelsystem, en oerfaren ledarstab som inte kompletterar varandra och man är inte på en plats man vill vara på som supporter till IKO, enligt många supportrar. Därför har supportrarna återtagit denna kritik mot ledningen i klubben samt ledarstaben och den sportsliga ledningen. 

I somras var det en del supportrar som kritiserade lagbygget och att man inte värvade en mer erfaren och satsade på ett säkrare kort som förstecenter än Erik Bradford som till exempel. Men den största kritiken kom mot att den nya sportchefen Oscar Alsenfelt valde att satsa på sin kompis Björn Karlsson som ny huvudtränare istället för en mer erfaren tränare som tex Tommy Samuelsson som också var på bordet för IK Oskarshamn. Men Alsenfelt gjorde ett vågat val och gick på Björn. Sedan har Björn haft det tufft i Oskarshamn, kanske inte rent resultatmässigt och man ligger på en femteplats efter halva grundserien vilket inte är dåligt och är kanske enligt förväntningarna på nåt sätt. Men Björn har haft det tufft på andra sätt. Han har uttryckt sig lite klumpt i intervjuer som att Björn siktade och var nöjd om man tog en topp sex placering. Sedan det som ligger färskast i minnet är att Björn var nöjd med vart man låg i tabellen efter halva grundserien och beskrev det som ett “bra slagläge”. I en av Björns första intervjuer som han gjorde i Oskarshamn till IKOs officiella youtube-kanal så sa Björn att “defensiven ska vara vårt adelsmärke”, trots att defensiven har varit det största problemet trots att Björn har lagt mest vikt på defensiven. Allt detta sammanvägt och med den kritiken som finns kvar med från ifjol gör att många supportrar till IK Oskarshamn har fått nog och vill se att man agerar vilket man inte gjorde ifjol och det ledde till att man åkte ur SHL. Alla uttalanden av Björn Karlsson, oerfaren ledarstab, osäkra värvnings-val,ett splittrat budskap från ledningen och styrelsen samt att man har haft svårt att föra matcher och svårt att få ihop 60 minuter bra hockey trots halva serien spelad. Allt detta sammanvägt ligger grund för kritiken som supportrarna har. Det räcker med att du går förbi Ekis-bar i BE-GE Hockey Center i Oskarshamn så hör du Björn Karlssons namn nämnas i negativ bemärkelse och bristen på ett fungerande spelsystem. Det är så det är i hockeystaden Oskarshamn. 

Är kritiken befogad mot Björn Karlsson?

Jag har full förståelse för kritiken mot Björn Karlsson, men jag håller delvis med men jag håller inte med fullt ut. Visst han har gjort några klumpiga uttalanden kan jag tycka, men det är inget jag lägger en stor vikt vid. Jag tror fortfarande att Björn vill vinna så mycket som möjligt och vill ta upp IKO i SHL oavsett vad han säger. Spelet har inte varit bra över tid, man har haft svårt att få ihop 60 minuter och svårt att stänga igen i slutet av matcherna, lex borta mot Djurgården tidigare under säsongen. Oskarshamn har vunnit många matcher på individuell skicklighet, typ två backmål från Joyaux eller Bengtsson eller något klassmål av Svenningsson eller Nybeck. Man har sällan vunnit på grund av att man har varit en lagmaskin och att det kollektiva spelet har varit bra i 60 minuter. Så kritiken är till viss del befogad, men inte fullt ut. Jag tycker inte att man ska sparka Björn, men däremot måste man förstärka ledarstaben och göra en liten rotation för att få till en starkare och mer rutinerad ledarstab, vilket kommer behövas under resans gång. 

Men hur ska den sportsliga ledningen med Alsenfelt i spetsen gå vidare och hur ska man ena supportrarna och staden Oskarshamn till att gå samman för IK Oskarshamn, den andra halvan av säsongen?!

Så här bör man agera med ledarstaben

Som jag var inne på tidigare så tycker jag att man ska förändra lite i ledarstaben och göra en rotation. Anledningen till att jag tycker det är för att man behöver ett mer rutinerat namn, plus att jag tror att Björns kompetens hade passat bättre som assisterande än som huvudtränare där han slipper stå i rampljuset och kan jobba lite i skymundan. Jag tycker att Björn har en bra spelfilosofi och har infogat en viss form av struktur, däremot tycker jag att spelsystemet och vissa delar i spelet behöver justeras och då tror jag det är viktigt att addera in två nya och erfarna ögon som tar ansvar över det och hjälper laget att bli bättre. Jag tror att laget hade mått bra av att få en mer rutinerad coach att luta sig tillbaka till och att det på sikt skapar en trygghet för spelarna och för Björn själv. Jag tycker att IKO kan blicka lite mot ärkerivalen Nybro där Nybro har en sådan modell där man har Hampus Sylvegård som assisterande tränare som en yngre och ny tränare som har haft ett par bra säsonger i hockeyettan med Vimmerby med ungefär likadant cv som Björn Karlsson. Där har Nybro då en meriterad och erfaren huvudtränare (Tommy Samuelsson) och en liten yngre och relativt ny tränare som har gjort det bra i hockeyettan som assisterande (Hampus Sylvegård). Oskarshamn hade kunnat haft samma struktur med en ny och lite yngre tränare som har gjort det bra i Hockeyettan i Björn Karlsson och sedan ta in en ny erfaren huvudtränare. Jag tror att det hade blivit en win-win för alla parter. För Björn Karlsson, för supportrarna, för ledningen, för spelarna och framförallt för IK Oskarshamns bästa. 

Då hade ledarstaben sett ut såhär

Huvudtränare: NY (rutinerat namn)

Assisterande tränare/delat huvudansvar: Björn Karlsson

Assisterande tränare: Albin Blomqvist

Målvaktstränare och videocoach: Mikael Sandberg

Johannes Salmonsson blir skills-coach och utvecklingsansvarig gentemot juniorerna och är ett bollplank till Mikael Drott som är ungdomsansvarig. Något i den stilen skulle jag kunna tänka mig att man på ett realistiskt sätt skulle kunna förändra och förnya ledarstaben. 

Vilka namn finns lediga?

Det finns i ärlighetens namn inte jättemånga lediga namn som skulle kunna bli aktuella för uppdraget. Det finns egentligen bara två självklara namn i Stefan Hedlund som har gjort det bra i Rapperswil tidigare år och fick sparken i år på grund av lite tyngre resultat under en kortare period i Schweiz. Han tog även Skellefteå till en tredje plats som huvudtränare innan hans Schweiz-äventyr började. Men problemet med Stefan är dels att han vill ha en långsiktig lösning, han kommer kräva den här säsongen plus två år. Sedan är jag tveksam till om Oskarshamn lockar honom så pass mycket, så han är tyvärr inte så realistisk.

Det andra givna namnet är Anders”Ante” Karlsson. Han har också något fler meriter än Hedlund och lite mer erfarenheter. Ante tror jag hade varit perfekt för IKO som en ledarfigur, men han är också känd för att kunna implementera en stark, defensiv struktur. Han har också varit med på en resa att ta upp ett lag från hockeyallsvenskan till SHL med Timrå och han höll även kvar Timrå i SHL i det negativa kvalet mot Djurgården. Han vore helt perfekt för Oskarshamn. 

Skulle man gå för Ante Karlsson så formeras ledarstaben enligt följande:

Huvudtränare: Anders “Ante” Karlsson

Assisterande tränare/delat huvudansvar: Björn Karlsson

Assisterande tränare: Albin Blomqvist

Målvaktstränare och videocoach: Mikael Sandberg

Då får man en starkare och mer rutinerad ledarstab. Man får en person att hålla i handen när det blåser kraftigt, samt att Ante kan justera de delarna i spelet som behövs justeras och implementera en tydligare defensiv struktur som på sikt gör IKO till ett stabilare lag som blir svårare att göra mål på. IKO har i dagsläget en bra offensiv där man är tredje bäst i att göra mål framåt i snitt per match av samtliga lag, kan man förbättra defensiven så finns en topp tre potential hos IK Oskarshamn. Det hade varit en bra lösning för alla. 

Så här ska man förstärka truppen, eventuella namn?

Det har surrats om att Oskarshamn vill ha in en spelare i varje lagdel. En målvakt, en backgeneral och en spetsforward. 

Jag tycker att Oskarshamn behöver ha in en ny förstemålvakt och surret, säger Frederick Dichow i HV. Det tror jag hade varit en väldigt bra lösning för IKO. Det bästa vore om man kunde hyra in Dichow från HV, det vill säga att IKO får ha Dichow hela säsongen och betala en klumpsumma för det baserat på hans lön till HV. Likt det IKO gjorde med Rasmus Bengtsson för ett par år sedan, för den som minns det. 

En back-general med defensiven som sitt adelsmärke hade varit perfekt. Dock så är det väldigt svårt att hitta den backen på den torftiga marknaden som finns. Här gäller det att använda sina kontakter och vara kreativ som sportchef.  Det finns en rutinerad finsk back i Joonas Lehtivuori med meriter ifrån SHL med MoDo och spel i både Finland och Tyskland. Det hade kanske varit något för IKO.

När det kommer till forwards så bör en sån som Filip Eriksson vara aktuell så småningom. Man har 13 seniorforwards och ett par talanger där bakom som knackar på dörren i Växjö. Eriksson har de senaste matcherna lirat i en fjärdekedja och haft en svag säsong i SHL. Han behöver hitta självförtroendet och att gå ner i hockeyallsvenskan känns som ett måste. Han sitter på ett utgående kontrakt och behöver visa upp sig från sin bästa sida  för framtida kontraktsförhandlingar. Då hade det passat perfekt för honom att gå till IKO då han hade en helt fantastisk lånesejour i HA förra säsongen i Nybro där han gjorde 24 poäng på 21 matcher. Där hade IKO kunnat hitta en billig spelare med en stor uppsida och han skulle göra det bra i IKO. 

Ett annat namn jag vill lyfta fram är Okko Kangasniemi som jag har hört mycket gott om. Han är en skicklig,lurig och snabb forward som öser in både mål och poäng i Mestis (finska andraligan) för Vantaa som är ett mittenlag i andraligan och dem kommer ha det tufft att gå upp i år med tanke på hur starka toppklubbarna är. Det skulle öppna för att det är möjligt att värva därifrån och Mora har bland annat fått in en bra målvakt från Mestis i Jani Lampinen så det går att värva därifrån under säsong trots kontrakt.  Där skulle man kunna göra ett försök, det hade varit en bra injektion i IKO. Han har gjort 135 poäng på 125 matcher i den finska andraligan. 

Så för att summera allting så tycker jag att man ska behålla Björn i ledarstaben fast i en mer undanskymd roll som assisterande eller ett delat huvudansvar med Anders “Ante” Karlsson eller ett annat rutinerat namn. Man behöver förstärka truppen med minst en forward, kanske till och med två, en ny förstemålvakt och en ny backgeneral.

För att supportrarna i Oskarshamns ska enas och gå tillsammans den andra halvan av säsongen så behöver ledningen agera, för frågan är om ledningen har råd att begå samma misstag två år i rad, det vill säga att inte agera alls gällande ledarstaben. Det återstår att se.

Efter att ha lyssnat på Mats Grauers (ordförande i Frölunda) uttalas sig om svensk elithockey, att det bara finns 24 elitlag istället för 28 lag som är elitföreningar inom svensk hockey så började man fundera kring det. Jag håller med Grauers och nu har jag verkligen gått på djupet kring hur jag vill förändra svensk ishockey med fokus på eliten.Så här tycker jag att man ska formera svensk elithockey, med tabeller,matcher, datum,upp- och nedflyttning samt slutspel. Här är mina tankar. 

Den första frågan som kommer upp är varför behöver man ens göra en förändring inom svensk elithockey, varför inte bara köra på så som det är nu?

Den frågan har jag funderat kring och jag har svängt både höger och vänster utan att blinka i den frågan genom åren. Nu har jag kommit fram till att något måste ske i svensk elithockey. Ser man till hockeyallsvenskan så är det en liga som blöder kraftigt rent ekonomiskt. Minusresultat efter minusresultat presenterades här i somras och många klubbar behöver göra drastiska förändringar för att ens överleva. Samtidigt som detta sker så blöder även tv-branschen rent ekonomiskt. Telia vill sälja TV4 och Viaplay tar priser på sina abonnemang som till och med hade fått statsministerns plånbok att svida. Hockeyallsvenskans tv-avtal går ut efter nästa säsong (25/26) medan SHLs tv-avtal går ut efter säsongen 29/30. Efter det är det helt ovisst om man ens kan sälja samma rättigheter till samma pris, mycket tyder på att klubbarna kommer få mindre i ersättning från tv-avtalet för att det helt enkelt inte finns någon aktör som kan betala så mycket som det gör nu och då gäller det SHL. Den här säsongen får klubbarna mellan 60-65 miljoner kronor i tv-pengar var, medan de hockeyallsvenska klubbarna får omkring fem miljoner kronor var i tv-pengar. Ni hör, fem miljoner kronor i tv-pengar är extremt lite för att bedriva en elitförening och tv-pengarna är ändå någonstans en grund i en elitförenings ekonomiska läge. Dagens ovissa läge bäddar för att man måste planera ihop en ny lösning och en ny struktur för svensk elithockey.

Hur ska man då göra?

Jag tycker likt Mats Grauers och likt det Petter Rönnqvist är inne på att det är dags att banta ner elitlagen i Sverige från 28 till 24 vilket gör att det blir 12 lag i SHL och 12 lag i hockeyallsvenskan. Jag är även inne på att banta antalet lag i hockeyettan från 36 som det är idag till 30. Anledningen till att jag vill det är för att då kan man göra två serier i form av ett hockeyettan nord med 15 lag i och ett hockeyettan södra med 15 lag i. Sedan tycker jag att mer än 30 lag i hockeyettan inte behövs och att den skulle bli snäppet spetsigare med endast 30 lag, vilket gör att 10 lag måste på nåt sätt försvinna från hockeyettan (eftersom fyra lag skickas ner från hockeyallsvenskan till hockeyettan). Men samtidigt blöder även många lag rent ekonomiskt i hockeyettan så processen blir kanske lite enklare än vad den låter. 

Hur ska SHL göras om?

SHL ska vara en liga då med 12 lag där lagen ska möta varandra fem gånger per säsong vilket gör att det kommer att bli 55 grundseriematcher istället för 52. Anledningen till det är för att det enligt mig är rättvist att möta samtliga motstånd lika många gånger för annars är risken stor att något lag får möta ett topplag en match mer och att ett annat lag får möta ett bottenlag en match mer. 

När det kommer till slutspelet så tycker jag att man ska fortsätta med play-in, bäst av tre. Lag sju ställs mot lag tio och lag åtta mot lag nio. Där möts man i bäst av tre hemma,borta, hemma för det bäst rankade laget. Sedan efter det är det kvartsfinaler där lag ett möter det sämst rankade play-in laget som tog sig vidare och lag två möter det bäst rankade play-in laget som tog sig vidare. Sedan lag tre mot lag sex och fyran mot femman precis som det är nu. Bäst av sju såklart. Sedan blir det semifinal och därefter final precis som det är i dagsläget. Än så länge är det inga större förändringar när det kommer till slutspelet i SHL och kampen om att ta guld. 

Hur ska Hockeyallsvenskan göras om?

Samma sak, även här som med SHL, banta ner antalet lag till 12 och spelar 48 grundseriematcher. Men här vill jag behålla det hockeyallsvenska-slutspelet som man älskar så mycket men man gör om det lite. I hockeyallsvenkan vill jag precis som det är idag att det blir play-in mellan lag sju mot lag tio och sedan lag åtta mot nio. Bäst av tre. Den som vinner grundserien kommer att få möta det sämst rankade laget från play-in och tvåan kommer att få möta det andra play-in laget som är bäst rankat. Sedan blir det ett hockeyallsvenskt slutspel precis som det är idag med kvartsfinal,semifinal och final i bäst av sju. Lag 11 möter lag 12 i en play-out bäst av sju precis som i SHL och som det är nu i hockeyallsvenskan, förloraren åker ner till hockeyettan. 

Hur ska upp- och nedflyttningssystemet se ut mellan SHL och Hockeyallsvenskan?

Lag 11 mot lag 12 i SHL kommer att få spela ett playout, precis som idag, bäst av sju. Den som förlorar åker ur SHL. I Hockeyallsvenskan kommer det laget som vann det hockeyallsvenska-slutspelet att gå upp.Precis som det är idag, inget nytt här än så länge. Men nu kommer en lite mer nyanserad detalj. Det laget som förlorar den hockeyallsvenska- finalen kommer att ställas mot det laget i SHL som vann play-outen. Det kommer då vara ett direktkval,bäst av sju där det hockeyallsvenska-laget kommer att få börja på hemmais och kommer därmed ha en extra hemmamatch. Detta just för att det ska bli något jämnare, då SHL-klubben har lite mer pengar och troligtvis en bättre trupp på pappret. Den som vinner detta direktkval bäst av sju kommer att få den andra och sista SHL-platsen. Detta öppnar då för att två lag kan gå upp från hockeyallsvenskan varje år och att det finns då två öppna platser, vilket är bra för det öppnar för en större rotation bland ligorna och det blir inte heller lika jobbigt att åka ur SHL då chansen att gå upp blir dubbelt så stor som den är idag. 

Hur ska upp- och nedflyttningssystemet se ut mellan Hockeyallsvenskan och Hockeyettan?

Som jag var inne på tidigare så vill jag ha ett hockeyettan med totalt 30 lag uppdelat på två serier med 15 lag i varje. Ett nord- och en sydserie. Där vill jag också se ett mer renodlat slutspel där de åtta bästa lagen i hockeyettan syd möter varandra i ett renodlat slutspel,bäst av sju eller bäst av fem spelar mindre roll och de åtta bästa lagen i hockeyettan nord möter varandra i ett renodlat slutspel, kvartsfinal,semifinal och final. De som vinner finalerna vilket är ett lag från nord och ett lag från syd så kommer dessa två lagen att möta varandra i en final där vinnaren går direkt upp och förloraren får spela ett direktkval mot det laget i hockeyallsvenskan som vann play-outen. Det gör att det kommer finnas två platser öppna även till hockeyallsvenskan från hockeyettan. 

Varför är det ingen direkt-nedflyttning eller direkt-uppflyttning?

Jag tycker att direkt-nedflyttning och direkt-uppflyttning är inte lika roligt som en playout eller ett slutspel. Jag tycker att hockeyn är en slutspelssport och inte ska börja likna fotbollen i seriesystemet och strukturen mellan ligorna. Jag älskar när matcherna i slutskedet av säsongen har en stor betydelse och jag älskar det glödheta slutspelet både i SHL och i Hockeyallsvenskan och vill bevara det. 

Hur ska fördelningen med tv-pengarna se ut mellan SHL och Hockeyallsvenskan?

Den här säsongen får SHL drygt 60 miljoner kronor per klubb i tv-pengar och som max kommer de att få 65 miljoner kronor per säsong om något år. Om vi räknar på det så blir det 65 gånger 14 vilket gör att ligan får 910 miljoner kronor i tv-pengar per säsong. Om vi kikar på hockeyallsvenskan så får de max fem miljoner kronor gånger 14 vilket blir 70 miljoner kronor per säsong. Om vi slår ihop detta så blir det en total ersättning på 980 miljoner kronor per säsong. Om vi sedan leker med tanken att nästa tv-avtal totalt kanske kommer landa på omkring 800 miljoner kronor totalt för både hockeyallsvenskan och SHL med tanke på att det finns få aktörer i tv-branschen i dagsläget som kanske vill betala mer. Det här är en hypotetisk tanke som dock behövs för att applicera min tanke i verkligheten. Så då får man totalt drygt 800 miljoner kronor.

Om vi nu leker med tanken att vi går efter modellen att man har 12 lag i SHL och 12 lag i hockeyallsvenskan och då totalt 24 elitlag istället för 28. Då skulle varje SHL-klubb få 50 miljoner kronor i tv-pengar och varje hockeyallsvensk-klubb får då 20 miljoner kronor i tv-pengar. Då landar vi in på totalt 840 miljoner kronor i ersättning från tv-avtalet vilket är runt 800 miljoner kronor vilket var det beloppet som jag räknade på. Då skulle alltså varje enskild hockeyallsvensk-klubb få 15 miljoner kronor mer i tv-pengar per säsong och SHL-lagen kommer ligga på stabila 50 miljoner kronor i tv-pengar vilket är tillräckligt mycket för att skapa en kvalitativ liga som ändå lockar spelare att stanna och som lockar andra attraktiva och skickliga importer till ligan. Det gör att SHL kommer med tiden att bli världens näst-bästa liga över tid, samtidigt som att man får en riktigt stark andraliga som kommer kunna locka fler stjärnor. 

Datum för när säsongen ska spelas i SHL och Hockeyallsvenskan

Datumen kommer att justeras lite utifrån min modell. Om vi skulle applicera den strukturen och modellen jag har skapat och applicera den på säsongen 25/26 så hade den sett ut ungefär såhär. 

Premiär i SHL och HA

SHL: Lördagen den 13 september

HA: Fredagen den 12 september

Hur matcherna ska fördelas per månad

SHL

Grundserien

September: 8 matcher (premiären,tisdag,torsdag,lördag,)

Oktober: 13 matcher (två matcher första veckan  och två matcher sista veckan och sedan tre matcher i veckan i tre veckor)

November: 10 matcher ( en match första helgen, en vecka landslagsuppehåll och sedan tre matcher i tre veckor)

December: 9 matcher (3 matcher första två veckorna, en vecka landslagsuppehåll och sedan match ledigt över jul fram till annandagen, sedan match 26,28,30)

Januari: 13 matcher ( 1-3 januari ledigt, match den fjärde,sedan tre matcher i veckan i fyra veckor)

Februari: Två matcher (5 februari och 7 februari)

Grundserien färdigspelad, totalt 55 matcher

Slutspel

Play-in lag 7 mot 10: 9 februari,11 februari och 12 februari

Play-in lag 8 mot 9: 10 februari, 12 februari och 13 februari

Kvartsfinaler: 16 februari- 8 mars.

Semifinaler: 16 mars-5 april

Finaler: 11 april- 30 april

Play-out: 7 mars-21 mars

Hockeyallsvenskan

Grundserien

September: 8 matcher (Premiären,söndagen,onsdag,fredag)

Oktober: 14 matcher ( tre matcher i veckan, fredag,lördag och söndag i fyra veckor samt två matcher sista veckan)

November:13 matcher ( 3 matcher i veckan i fyra veckor samt en match första helgen i november)

December: 9 matcher (tre matcher första två veckorna,match den 19:onde match på annandagen och den 29)

Januari: 11 matcher

Grundserien färdigspelad, totalt 55 matcher

Slutspelet

Play-in lag 7 mot 10: 27 januari, 29,januari,30 januari

Play in lag 8 mot 9: 28 januari,30 januari,31 januari

Kvartsfinaler: 4-18 februari

Semifinaler: 25 februari-10 mars

Finaler: 13 mars- 22 mars

Direktkval SHL, mellan laget som förlorar den hockeyallsvenska-finalen och den SHL-klubben som vann play-outen: 3 april-17 april

Så här skulle ligorna sett ut om vi gick från dagens resultat och applicerade det på säsongen 25/26

SHL 25/26

Brynäs

Luleå

Färjestad

Örebro

Frölunda

Skellefteå

Växjö

Linköping

Rögle

Malmö

Leksand

Timrå

Hockeyallsvenskan 25/26

MoDo

HV71

Oskarshamn

Björklöven

Djurgården

Södertälje

Västerås

Nybro

Kalmar

Mora

Karlskoga

AIK

Östersund,Vimmerby,Almtuna och Tingsryd skickades ner till hockeyettan för att minska med fyra elitlag från 28 till 24 lag. 

Fördelar med min modell

Mer pengar till hockeyallsvenskan vilket skulle minska de ekonomiska bekymren och göra ligan ännu starkare. Det gör att man kan locka fler stjärnor till och göra ligan ännu roligare och starkare. Det gör att det inte blir lika tråkigt att åka ur SHL för det kommer att bli fler roligare,jämnare och hetare matcher. 

Det finns alltid två platser öppna för att ta sig upp till SHL. Man får även tillbaka direktkvalet vilket många tyckte om. Man behåller även slutspelen och dess strukturer som det är nu i hockeyallsvenskan och SHL fast laget som förlorade den hockeyallsvenska-finalen får en andrachans. 

Fler lag skulle ha sin status satt för den kommande säsongen och veta i ett tidigare skede vilken liga de spelar i vilket gör att man kan agera tidigare på spelarmarknaden. 

Jag tror även att lagen hade kunnat öka sina publikintäkter eftersom att det finns många klassiska klubbar i båda ligorna som drar mycket folk och en jämnare tabell och liga skulle öka vikten vid varje match vilket även det lockar. 

Det finns säkert flera fördelar men dessa är några av de självklara fördelarna och argumenten som jag tyckte var viktigast.

Tack för att ni tog er tid och läste!

Jag hade i dagens artikel tänkt att gå igenom samtliga 14 SHL-klubbarnas målvaktsuppsättningar och hur kontraktsituationerna ser ut. Ska man förlänga med den här målvakten?, ska man bryta kontraktet eller ska man försöka värva in en ny målvakt till nästa säsong. Dessa är några frågor som jag hade tänkt att besvara.

Brynäs

Erik Källgren: 26/27

Ludvig Persson:24/25

Kommentar: För mig är det en “no-brainer” när det kommer till Brynäs målvaktssituation. Här ska man förlänga med Ludvig Persson som har kommit in till ligan från collegespel och imponerat från första starten. Sex matcher har han stått och har en räddningsprocent på 92,9%. Det är bara att förlänga med Persson, släng upp ett tvåårskontrakt och på så sätt får man kontinuitet och balans på målvaktsposten i Gävle-klubben. 

Örebro

Jonas Arntzen:26/27

Jhonas Enroth: 25/26

Kommentar: Örebro har i mitt tycke SHLs bästa målvaktssida den här säsongen. Arntzen har varit något av höstens snackis där han har tok-imponerat på hela hockeysverige. Jag har innan den här säsongen sett Arntzen som en stabil och gedigen SHL-målvakt som har varit något underskattad. Men den här säsongen har han tagit kliv och är nu ligans bästa målvakt. Men även Örebros andra målvakt, Jhonas Enroth, har även visat sig vara riktigt bra den här säsongen. Efter att ha haft en svajig fjolårssäsongen så är han nu tillbaka på rätt spår och även fast hans norska kollega snor alla rubriker så är Enroth även han en målvakt som tillhör toppskiktet i SHL. Men då är frågan hur man ska gå tillväga nästa säsong med detta målvaktspar. Det skulle kännas naturligt om Arntzen lämnade för spel i NHL, men samtidigt så är det något svårare för målvakter att få ett NHL-kontrakt. Om vi kikar på en målvakt som Emil Larmi så fick inte han något NHL-kontrakt efter sin monstersäsong 22/23. Så frågan är om Arntzen får ett NHL-kontrakt eller inte. Om han inte skulle få det och bli kvar i Örebro så tycker jag att Örebro bör bryta med Jhonas Enroth och erbjuda honom till antingen SHL-nykomlingen som kommer att komma upp eller varför inte till Färjestad som kommer vara i behov av en målvakt nästa säsong. Anledningen till det är för att det blir för dyrt att ha Enroth som en backup-målvakt som tjänar runt 250 000 i månaden. Då är mitt förslag till Henrik Löwdahl (sportchef i Örebro) att man kikar på Malmös målvakt Daniel Marmenlind som sitter på ett utgående kontrakt i Malmö och mycket talar för att han kommer lämna Malmö efter säsongen. Där kan du få en målvakt som är något yngre och som har visat över tid att han håller i SHL och han har en stor potential till att faktiskt bli en toppmålvakt i ligan en vacker dag. Där skulle man kunna norpa honom på ett tvåårskontrakt med en lön på runt 120 000 kronor i månaden. Det skulle göra att man skulle kunna lägga drygt 1,5 miljoner kronor mer på spelartruppen bland utespelarna samtidigt som man har ett stabilt målvaktspar. Det vore den ultimata lösningen för Örebro. 

Luleå

Joel Lassinantti:24/25

Matteus Ward:26/27

Kommentar: Här tycker jag att Luleå har ett stabilt målvaktsspar och Lassinantti har verkligen blivit en legend i Luleå. Jag tycker att man bör förlänga med Lassinantti och behålla målvaktsparet som det är. 

Skellefteå AIK

Linus Söderström: 26/27

Gustaf Lindvall:25/26

Kommentar: Skellefteå har ett litet annorlunda målvaktspar. Man har två riktigt dyra målvakter som är relativt skadebenägna men när det är i gott slag och skadefria är de två toppmålvakter. Jag gillar inte när man har en sådan här dyr målvaktsbesättning egentligen men i Skellefteås fall funkar det eftersom att det uppstår skador på dem vilket öppnar för den andra att stå. Jag tycker att man kan spela ut Lindvalls kontrakt och sedan strunta i att förlänga med honom och hitta en billigare backup-lösning efter säsongen 25/26. Då finns det alternativ i antingen Hellnemo eller Härenstam som skulle kunna backa upp Söderström i så fall. 

Växjö Lakers

Emil Larmi: 24/25

Adam Åhman: 25/26

Kommentar: Larmi har visat sig vara en konsekvent toppmålvakt i SHL och därför tycker jag att man bör förlänga med honom. Han är bara 28 år vilket är perfekt för en målvakt och det finns ytterligare en nivå till i Larmi innan han når sin maxkapacitet. Jag är lite förvånad över att ingen förlängning har skett här men det kanske kommer en inom en snar framtid. Adam Åhman tycker jag är en stabil målvakt i SHL och en av ligans mest underskattade målvakter. Här har Växjö ett stabilt och bra målvaktspar som man borde fortsätta ha kontinuitet i. 

Timrå

Jacob Johansson: 26/27

Tim Juel:25/26

Kommentar: Timrå har ett väldigt bra målvaktspar med två målvakter som kan på egen hand vinna en match för sitt lag. Men samtidigt är inte målvaktsparet så dyrt heller så där har man hittat en bra balans och bra utveckling på sina målvakter. Det finns ingen anledning att röra runt i Timrås målvaktsläget, man bör fortsätta med samma duo även säsongen 25/26. 

Rögle

Arvid Holm: 26/27

Christoffer Rifalk: 25/26

Kommentar: Arvid Holm har kommit in och gjort succé i Rögle, får man ändå säga. 92,3% i räddningsprocent är riktigt bra och här har Rögle gjort en bra signering och bra att man har honom i minst två säsonger till. Rifalk har däremot haft det tuffare i år. Han har knappt 90% i räddningsprocent vilket inte är bra för en målvakt i Rifalks kaliber. Rifalk har kontrakt även över den kommande säsongen och för min del finns det få anledningar till att bryta det kontraktet. Jag tycker man bör köra på en säsong till med samma duo och sedan utvärdera detta när det börjar närma sig slutet på nästa säsong för att se hur bra Rifalk har presterat om han är värd ett nytt kontrakt. 

Linköping

Christian Heljanko: 25/26

Jesper Myrenberg: 25/26

Kommentar: Linköping har kontrakt med båda sina målvakter inför den kommande säsongen. Även fast Heljanko har varit lite ojämn så tror jag att han under år två kommer att vara bättre då jag tror att han behöver en lång anpassningsperiod efter en så lång tid i Tapparas murförsvar i finska ligan. Det skiljer rätt mycket mellan Tappara och Linköpings sätt att spela försvarsspel och därför tror jag att det blir en längre anpassningsperiod för Heljanko att applicera sitt spel i det. Efter säsongen 25/26 så kommer även stjärnan Marcus Högberg att återvända till Linköping om han inte får ett nytt kontrakt i NHL vilket vore i dagsläget osannolikt. Det är också en faktor till att man kan sitta rätt lugnt i sin målvakts-båt i Östergötland. 

Malmö

Marek Langhamer: 25/26

Oskar Blomgren:26/27

Daniel Marmenlind 24/25

Kommentar:Malmö har i dagsläget en trio av målvakter. Blomgren är utlånad på ett säsongslån till Almtuna i hockeyallsvenskan och har gjort det riktigt bra. Han ligger på strax över 91% i räddningsprocent vilket är topp i ligan. Han kommer efter den här säsongen vara redo för spel i SHL, vilket Malmö tror också då man förlängde hans kontrakt just under denna säsong. Därför talar mycket för att det blir tack och hej till Marmenlind som har ett utgående kontrakt. Samtidigt så bör man ställa frågan om verkligen Langhamer är rätt man att gå med trots att han kontrakt. Jag tyckte att det var en konstig värvning av Liljander från början då han är rätt så skadebenägen och inte alls kommit upp i sin nivå i SHL. Men han har ändå okej siffror så jag tror att han kommer att vara kvar. Då blir det ett målvaktspar med Langhamer och Blomgren vilket känns spännande. 

Frölunda

Lars Johansson: 26/27

Tobias Normann: 25/26

Kommentar:Normann kom till Frölunda inför den här säsongen efter en succésäsong i AIK. Succén för norrmannen har bara fortsatt fast en nivå upp. 93,5 i räddningsprocent och ser väldigt lugn och trygg ut i målet. Här har Frölunda gjort ett rejält kap. Lägg sedan till att man har kanske en av Europas bästa målvakter i Lars Johansson. Ett riktigt bra målvaktspar som både har kontrakt och det ska Frölunda vara glada för. 

Färjestad

Max Lagacé: 24/25

Damian Clara: 26/27

Kommentar: Max Lagacé fick agera backup förra säsongen till kanske Sveriges största målvaktslöfte de senaste säsongerna, Carl Lindbom. Det gick bra mycket tack vare att Lindbom var väldigt bra. Men i år när rampljuset har siktat in sig mer på Lagacé så har det inte varit bra alls. Han har en av de sämsta räddningsprocenten i ligan och har hamnat snett in i denna säsongen. Här tycker jag att det bästa vore att man går skilda vägar med Lagacé efter säsongen. Sedan tycker jag att man ska behålla Clara över kommande säsong och låta honom vara en renodlad backup som får stå 15-20 matcher nästa säsong och sedan värva in en riktigt bra och etablerad målvakt som nummer ett. Antingen om man hittar en lösning med Örebro angående Jhonas Enroth vilket jag skrev om tidigare eller om man lyckas landa in en Magnus Hellberg eller liknande från AHL. 

MoDo

Lassi Lehtinen: 25/26

Olle Eriksson Ek: 24/25

Kommentar: Lehtinen har kontrakt och var riktigt bra ifjol, men har inte varit lika bra i fjol. Mycket på grund av att man har släppt till en hel del bakåt i MoDo, men sedan överpresterade nog Lehtinen lite ifjol också. Eriksson Ek hade en tuff säsong ifjol och har varit lite bättre i år. Han är bara 25 år och jag tycker att han har tagit en del steg framåt sedan förra säsongen och tror att han kan utvecklas även nästa säsong. Jag hade därmed valt att förlänga med Eriksson Ek som ändå är rätt billig och behållit samma målvaktspar. Jag tycker inte att målvaktsparet i MoDo är problemet utan det finns en del andra problem och faktorer som gör att man ligger i botten. 

Leksand

Jakob Hellsten: 25/26

Mantas Armalis: 24/25

Marcus Gidlöf: 25/26

Kommentar: Leksand har två unga men bra målvakter i Gidlöf och Hellsten som också är väldigt billiga vilket gör att man kan lägga en del krut på att förstärka andra lagdelar inför den kommande säsongen. Jag tycker att Armalis har gjort sitt i Leksand och att man ska gå skilda vägar med Mantas. Jag tycker det vore häftigt om man vågade satsa på Hellsten och på Gidlöf som en duo. Jag tror att det hade blivit bra och jag tycker att det är rätt väg att gå. 

HV71

Hugo Alnefelt. 26/27

Frederick Dichow: 25/26

Kommentar: I min analys inför säsongen så påstod jag att HV hade två stycken andramålvakter i laget. Det påståendet står jag fast vid och jag tycker att man bör bryta kontraktet med Dichow och satsa på en mer etablerad målvakt som nummer ett. Jag tror att om man plockade in en riktigt bra målvakt så hade han kunnat stabiliserat defensiven i HV på ett annat sätt och man skulle kunna dra stor nytta av att ha en riktigt bra förstemålvakt. Jag ser det nästan som något nödvändigt ifall HV ska ta kliv framåt. Jag slänger upp Kevin Lankinen som ett målvaktsnamn på den profilen jag söker i HV. Det är något av ett långskott kanske men Lankinen har sedan han stod på huvudet för sitt Finland i VM 2019 varit lite av en personlig favorit till mig. En bubblare är Felix Sandström.

Nu stundar ett landslagsuppehåll i SHL och då kände jag att det är dags för ett nytt avsnitt av SHL-hörnan. Jag kommer i dagens SHL-hörnan avsnitt att ta upp Färjestads ständiga målvaktsfråga, han skulle kunna bli den nya Tambellini, värvningsförslaget till Abbott,Laleggias och Angs intåg och Björninens lön. SHL-hörnan är en artikelserie där jag Melker Wahlström lyfter upp det senaste, hetaste och mina största tankar och funderingar angående SHL. 

Ska Färjestad värva en målvakt eller inte?

För min del är detta en enkel fråga som har ett enkelt svar. Svaret från min sida är ja. Lagacé och Clara håller inte i ett potentiellt SM-guldlag och ett topplag i ligan. I många fall kan man skylla på att försvarsspelet har varit dåligt men i Färjestads fall så tycker jag att man är starka defensivt men att den sista utposten sviker dem konsekvent match efter match. Det känns även som att förtroendet för målvaktsduon bland spelarna är bortblåst och då är det svårt att läka ihop det. För min del finns det en enkel lösning på detta problemet och lösningen på problemet spelar knappt 52 mil söderut från Karlstad och det är Henri Kiviaho i Malmö jag tänker på. Kiviaho har varit en riktigt vass injektion i Malmö och har en räddningsprocent på 93,9% på tre matcher. Han hade jag tagit in och jag tror att han hade gjort det riktigt bra i ett defensivt starkt Färjestad. Sedan hade jag brutit kontraktet med Lagacé och satsat på Clara som tvåa då jag tror det är det bästa valet över tid. 

En ny Tambellini?

Andrew Vanderbeck har stormat fram under den första tredjedelen av den hockeyallsvenska säsongen för sitt Kalmar. 23 poäng på 14 matcher varav 10 mål är riktigt imponerande. Han har projected points på 85 poäng (vilket han såklart inte kommer kunna hålla). Det är starka papper och han borde vara den importen i hockeyallsvenskan som är närmast SHL och han knackar rätt hårt på den SHL-dörren redan här och nu. Hade jag varit Hampus Sjöström (General Manager,Rögle BK) så hade jag värvat Vanderbeck och gett honom en stor roll direkt i nästa års lagbygge. För då kommer han kunna bli deras nya Tambellini då jag ser många liknande tendenser mellan Vanderbeck och Tambellinis spel. 

Ett speciellt värvningsförslag till Abbott

Det gäller att vara kreativ och utvidga sina vyer som General Manager. Därför tänkte jag hjälpa Abbott lite i hans center-jakt. Hade jag varit Abbott så hade jag ringt till Andreas Hägglund (sportchef i Mora) och försökt köpa loss Ture Linden. Jag hade gett en övergångssumma på 500 000 kronor samt att man tar över kontraktet för Linden och dess lönekostnader. Då skulle Mora kunna spara knappt en miljon kronor med övergångssumman inräknad i deras jakt på att rädda ekonomin i klubben samt att HV får in en bra center som producerar poäng och är fantastiskt bra i tekningscirkeln. Topp fem i hockeyallsvenskan i tekningscirkeln och trea ifjol i ECHL. Han har projected goals på 18 mål och projected points på 38 poäng i hockeyallsvenskan för Mora. Jag tror även att hans spel skulle kunna fungera och vara bra även i SHL. Mora har även 14 forwards varav fem som kan lira center utöver Linden så kan man få in en fin peng för honom så borde man ta det för att rädda klubbens ekonomi och man behöver inte heller ge sig ut på värvnings-jakt då det finns tillräckligt många forwards i truppen. Jag tror att det hade blivit bra för samtliga parter. 

Laleggia och Angs intåg-vem ska bort?

Jonathan Ang har officiellt presenterats av HV71 och kommer troligtvis till spel nästa vecka då alla pappren och registreringen av Ang inte är klar än. Det brukar ta mellan 7-9 arbetsdagar innan alla papprena till transatlanterna är klara. Joey Laleggia är inte officiellt klar för HV71 men enligt trovärdiga Expressen så ska han alltså vara helt klar för en återkomst till Jönköping. Men vart ska dessa in i laguppställningen och vilka/vem behöver lämna? Ja, det är en återkommande fråga. HV har i dagsläget med Ang i truppen 18 forwards vilket i mitt tycke är tre för mycket. Den första som jag tycker bör lämna är Måns Lindbäck. Jag tycker inte att han är en forward som platsar i SHL och jag tror att han hade mått bra av att lämna HV för en offensivare roll i antingen hockeyallsvenskan eller i Finland. Utöver det hade jag använt Oskar Stål Lyrenäs som en spelare man hade kunnat trejda med. Kanske byta bort Stål-Lyrenäs mot en center från den finska ligan. Om man kikar på backsidan så har man 10 (!) backar med Laleggia in. Det är såklart alldeles för många och här måste åtminstone en back flytta på sig. För min del står det mellan Sjöholm och Seppälä när det kommer till att göra sig av med någon. Båda har utgående kontrakt och bör inte vara så svåra att bli av med till skillnad från exempelvis Nyberg. Men jag hade ändå försökt att släppa Seppälä och skicka tillbaka honom till Tappara i Finland där han får vara kung igen som han var för ett par år sedan. Det känns som en bra lösning och då sparar HV in en bra slant med pengar som man skulle kunna lägga på en forward typ Pitlick eller liknande. 

Jag hade slängt in Laleggia i ett backpar med Engsund, då får man en rörlig,spelskicklig och offensiv back i Laleggia och en defensiv back i Engsund. Det känns som en bra balans. Sedan hade jag slängt in Jonathan Ang på en kant så han får ut max av sin fina skridskoåkning. Ang spelade i Thurgau i den schweiziska andraligan för några år sedan och målvaktstränaren i Thurgau var Karl Malmqvist, numera i Mora och han beskrev Ang som “Europas bästa skridskoåkare”.Det känns som att han hade passat bäst på en kant trots att HV skriker efter centrar. Ang har för det mesta spelat ytter under sin tid i Schweiz och där känns han även som mest bekväm. Om han spelar center så får man inte ut hans kapacitet i skridskoåkningen på samma sätt och hans attacker mot mål begränsas om han måste spela center. Jag hade kört Borgström,Kero och Petersson i en kedja och sedan hade jag kört Luoto,Fisker Mölgaard (när han är frisk) och Jonathan Ang i en kedja. 

Så här mycket tjänar Björninen

Hannes Björninen fick fyra matchers avstängning efter sin tackling på Jonathan Dahlén, vilket är den längsta avstängningen hittills under säsongen 24/25 i SHL. Bötesbeloppet hamnade på saftiga 26 200 kronor.Tacklingen är för mig ful och det var inte oväntat att det skulle bli en avstängning. Men däremot så förvånade det mig att det blev fyra matcher, jag tänkte att detta skulle rendera i tre matcher på sin höjd. Bötesbeloppet på 26 200 kronor motsvarar 10% av Björninens lön då man har sänkt procentsatsen från 12,5% till 10% inför denna säsongen och är avstängningen under fem matcher så blir det inte extra tillägg på procenten gentemot bötesbeloppet. Månadslönen för Björninen hamnar på runt 260 000 kronor om jag har räknat rätt. 

Ordet “diving” börjar bli ett ord som används mer och mer inom ishockeyn. Ordets betydelse och innebörd är att en spelare förstärker en situation som ger honom fördelen i den situationen och får den fördel han vill ha. Detta är ett beteende som kan och bör bestraffas med antingen utvisning i matchen, men också med böter. Men nu har man missat några sådana händelser medan man har tagit någon tveksam. Här kommer mina tankar om just diving inom ishockey.

Ja, som jag skrev i ingressen så har ordet diving blivit mer och mer använt inom ishockeyn och det är en indikation till att spelare börjar att förstärka mer och mer de senaste åren. Det har varit en het snackis under veckan där fokus har varit på nummer 14 i Skellefteå (Andreas Johnson) som har hamnat i situationer där hela hockeysverige har varit överens om att han bör få en böter för just diving efter ett par sekvenser under veckan. Jag instämmer i det att jag tycker att Johnsons agerande bör leda till en böteslapp och att sådant agerande bör tas upp internt i laget efter match för att minska och utrota det beteendet. Det är något som klubbarna måste vara hårdare med och ta tag i med större händer än vad som har skett. 

Jag har även uppmärksammat en situation under lördagens matcher i matchen mellan HV71 och Luleå där Omark får en lättare touch av Victor Sjöholms handske i ansiktstrakten och lägger sig ner och har jätteont ett tag, men sedan när domaren blåser så ställer han sig upp och helt plötsligt försvann smärtan och han kunde spela direkt. Det där gör så ont i mina ögon och i min hockeysjäl att se något sådant. Det där beteendet är vanligt förekommande inom fotbollen att man har jätteont tills domaren blåser och man får det man vill ha och helt plötsligt är allt frid och fröjd. Det där är ett ageranden jag hatar och något jag är rädd över ska implementeras i ishockeyn och bli vanligare. Jag skrev på X (föredetta Twitter) att det såg ut som att Omark har blivit träffad av ett skott från Patrik Hersley på läppen. Den hårdskjutande backen Hersley har sitt starka slagskott som sitt adelsmärke och därav referensen. 

Jag tycker att man har satt sig i en dum sits när man bestraffar vissa tveksamma situationer som har lett till diving medan man har missat tillexempel Johnsons förstärkningar under veckan. Det gör att för varje gång en spelare anmäls och fälls för diving, kommer man att jämföra den situationen med Johnsons och med ett par andra som har varit tydliga förstärkningar men som inte bestraffas. Det påvisar även att ett sådant beteende är okej eftersom det inte bestraffas och då kommer dessa ageranden att fortsätta och ordet diving blir ännu mer frekvent använt.

För att summera detta så är det svårt att dra alla åt samma håll när det gäller enskilda situationer kopplat till diving för det är så svårt att se om en spelare tappar skäret och ramlar av naturliga orsaker eller att någonting annat kan påverka och vara en faktor till en spelares ageranden. Men det vi alla är överens om och det är att förstärkningar måste utrotas från ishockeyn, för att hockey ska vara hockey och inget annat.

Inledningen av säsongen i SHL fortsätter med matcher varje vecka och nya rubriker som skrivs. Spelare som Lassi Thomson,Markus Nurmi,Tomasek,Silfverberg och firma Dahlén/Hållander pratas det en del om ute i hockeysverige. Men nu hade jag tänkt att lista 10 spelare som har inlett starkt lite i skymundan som många inte pratar om. Här är min lista utan inbördes ordning.

1 Linus Nässén-Timrå

Kommentar: Nässén var Jokinens gubbe som han bärde med sig hela vägen från de finska skogarna i Sankt Michel till Timrå. För dem som inte vet så spelade Nässén under Jokinen i finska Jukurit från staden Sankt Michel i Finland. Men hur som helst har fokuset på Timrå legat på offensiven, men defensiven har också varit riktigt bra och där har Nässén stuckit ut i mitt tycke. Han har även varit inne på isen under nio tillfällen när Timrå har gjort mål.Nässén har fått en perfekt start i Timrå. 

2 Frederic Allard-Luleå

Kommentar:Allard var med rätta ständigt kritiserad i fjol i Luleå. Han var helt enkelt inte bra. Enligt honom själv berodde det på en skada och i många fall känns det som en lätt bortförklaring, men i detta fallet ser det inte ut så. Allard har kommit ut som en ny spelare inför denna säsongen och imponerat från omgång ett. Han har varit inne på 10 mål framåt vilket är bäst i hela ligan tillsammans med Färjestads succé-forward Marian Studenic. 

3 Jonas Arntzen-Örebro

Kommentar: Man tänkte ifjol att Arntzén tog förstaspaden i Örebro enbart på grund av Enroths lite sämre insatser i fjol. Men nu börjar man förstå storheten i Arntzen. Han är som ett bra vin, blir bara bättre och bättre med åren. Han har tagit ytterligare ett par lite större kliv i sin utveckling denna säsongen. Han är en målvakt som skapar en trygghet och en stabilitet och är alltid lugn i sin spelstil, vilket jag uppskattar hos en målvakt. Det känns som att man pratar för lite om Arntzen som en potentiell toppmålvakt i SHL. Efter fyra matcher står han på 95% i räddningsprocent vilket är topp tre i ligan. 

4 Elias Rosén-Växjö

Kommentar: Elias Rosén är en back som har imponerat på mig. Förra säsongen var han sjätte/sjunde-back i Växjö, men den här säsongen har han tagit kliv upp i hierarkin. Han har varit en ordinarie back och lirat drygt 14 minuter per match i snitt. Han har också svarat upp med tre assist på de första sju matcherna och nu under torsdagskvällen slog han även till med sitt första mål för säsongen. Han imponerar med dels de poängen han har producerat från backplats, men jag gillar också hans rörlighet och skridskoåkning. Han ser också lite tryggare och mer självsäkrare i år jämfört med i fjol. Fortsätter han så här så kommer han att göra mellan 20-25 poäng över 52 omgångar vilket vore väldigt starkt. 

5 Henrik Haapala-Malmö

Kommentar: Haapala, den spelintelligenta och spelskickliga finnen i Malmö har fått en bra start på sin sejour i Skåne. Fem assist på sju matcher får anses vara bra för en spelare som aldrig spelat i SHL tidigare. Det är en spelare som i mitt tycke är ett passningsgeni som är bra på att hitta oväntade passningar och hitta lediga ytor som få ser. Det är därför jag gillar honom lite skarpt, då han kan göra det där lite oväntade och vara spetsig. Men Haapala är en spelare som kommer att bli bättre och bättre under säsongen, men det är viktigt för Haapala att redan nu ligga strax under en poäng per match. Det är något som gör att han kommer att växa mer och mer. 

6 Max Lindholm-Skellefteå

Kommentar: Lindholm är en spelare som sällan får de stora rubrikerna trots bra prestationer och en fin poängproduktion. Han gjorde 34 poäng i fjol, men i år har han lagt i en växel till. Han har gjort sex poäng varav tre mål på sju matcher vilket är starkt. Skulle han fortsätta hålla i detta poängsnitt så skulle han göra 10 poäng fler i år jämfört med ifjol och även fast det är tidigt på säsongen så är det en indikation på att Lindholms start har i skymundan varit stark. 

7 David Edstrom-Frölunda

Kommentar: 19 poäng ifjol för centerlöftet i Frölunda. Han är född 2005, tillhör Nashville och kommer med all sannolikhet lira i Nordamerika nästa säsong. Men till dess får vi njuta av honom i SHL. Han har inlett starkt poängmässigt och har gjort fem poäng på sju matcher. Jag tycker även att han har vuxit rent spelmässigt och tagit mer ansvar över hela isen. 

8 Robert Leino-Örebro

Kommentar: Många pratar om Hållander,Dahlén och Tomasek, men alldeles för få pratar om Leinos inledning på säsongen. Han var lite halvt ifrågasatt av många inför säsongen, men har motbevisat det. Han ligger trea i poängligan efter sju matcher och elva poäng. Han snittar alltså mer än ett poäng per match hittills vilket är starkt. 

9 Justin Kloos- Leksand

Kommentar: Leksand har det tufft, men någon ljusglimt finns det i en sån som Justin Kloos. Sex poäng på sju matcher påvisar att han har gjort en stark inledning och är Leksands poängbästa spelare. Det är sällan man pratar om Kloos men när han får allt att stämma så är han en riktigt bra spelare. 

10 Erik Thorell-Frölunda

Kommentar: Thorell var skadad och hade en tuff säsong i fjol. Denna säsongen har han börjat starkt. Jag tycker att han bidrar mer i spelet och ibland så visar han även prov på sin höga klass. En lurig spelare som är bra i passningsspelet. Han har gjort fyra poäng varav två mål och det blir projected points på 17 mål och 34 poäng vilket skulle bli en rejäl höjning från ifjol då han mäktade med endast nio poäng.