Hockeybloggen

Kritiken har varit stor på den senaste tiden kring IK Oskarshamn från supportrarna till klubben. Många ifrågasätter ledarstaben med den så kallade “kompis-värvningen” Björn Karlsson som huvudtränare. Många i hockey-Sverige är oförstående till kritiken som supportrarna har så nu tänkte jag gå igenom varför det kommer stor kritik mot IKOs ledning och stab, samt att jag tänkte hjälpa Alsenfelt hur man ska stärka laget och staben i denna artikel. I denna artikeln blandar jag mina egna tankar,idéer,funderingar och jag tar även med vad andra tycker som supportar klubben,som jag har läst och fått till mig. 

Varför kritiserar supportrarna klubben och ledarstaben?

Klubben fick stor kritik redan förra säsongen för att man inte agerade mer i form av göra förändringar i ledarstaben eller i ett tidigare skede gjorde ännu större förändringar i truppen. Men ledningen stod på sig och sa att inga större förändringar behövdes på ledarsidan. Det fick stor kritik då och denna kritik har någonstans legat kvar i luften i Oskarshamn. Nu ser många supportrar ett obefintligt spelsystem, en oerfaren ledarstab som inte kompletterar varandra och man är inte på en plats man vill vara på som supporter till IKO, enligt många supportrar. Därför har supportrarna återtagit denna kritik mot ledningen i klubben samt ledarstaben och den sportsliga ledningen. 

I somras var det en del supportrar som kritiserade lagbygget och att man inte värvade en mer erfaren och satsade på ett säkrare kort som förstecenter än Erik Bradford som till exempel. Men den största kritiken kom mot att den nya sportchefen Oscar Alsenfelt valde att satsa på sin kompis Björn Karlsson som ny huvudtränare istället för en mer erfaren tränare som tex Tommy Samuelsson som också var på bordet för IK Oskarshamn. Men Alsenfelt gjorde ett vågat val och gick på Björn. Sedan har Björn haft det tufft i Oskarshamn, kanske inte rent resultatmässigt och man ligger på en femteplats efter halva grundserien vilket inte är dåligt och är kanske enligt förväntningarna på nåt sätt. Men Björn har haft det tufft på andra sätt. Han har uttryckt sig lite klumpt i intervjuer som att Björn siktade och var nöjd om man tog en topp sex placering. Sedan det som ligger färskast i minnet är att Björn var nöjd med vart man låg i tabellen efter halva grundserien och beskrev det som ett “bra slagläge”. I en av Björns första intervjuer som han gjorde i Oskarshamn till IKOs officiella youtube-kanal så sa Björn att “defensiven ska vara vårt adelsmärke”, trots att defensiven har varit det största problemet trots att Björn har lagt mest vikt på defensiven. Allt detta sammanvägt och med den kritiken som finns kvar med från ifjol gör att många supportrar till IK Oskarshamn har fått nog och vill se att man agerar vilket man inte gjorde ifjol och det ledde till att man åkte ur SHL. Alla uttalanden av Björn Karlsson, oerfaren ledarstab, osäkra värvnings-val,ett splittrat budskap från ledningen och styrelsen samt att man har haft svårt att föra matcher och svårt att få ihop 60 minuter bra hockey trots halva serien spelad. Allt detta sammanvägt ligger grund för kritiken som supportrarna har. Det räcker med att du går förbi Ekis-bar i BE-GE Hockey Center i Oskarshamn så hör du Björn Karlssons namn nämnas i negativ bemärkelse och bristen på ett fungerande spelsystem. Det är så det är i hockeystaden Oskarshamn. 

Är kritiken befogad mot Björn Karlsson?

Jag har full förståelse för kritiken mot Björn Karlsson, men jag håller delvis med men jag håller inte med fullt ut. Visst han har gjort några klumpiga uttalanden kan jag tycka, men det är inget jag lägger en stor vikt vid. Jag tror fortfarande att Björn vill vinna så mycket som möjligt och vill ta upp IKO i SHL oavsett vad han säger. Spelet har inte varit bra över tid, man har haft svårt att få ihop 60 minuter och svårt att stänga igen i slutet av matcherna, lex borta mot Djurgården tidigare under säsongen. Oskarshamn har vunnit många matcher på individuell skicklighet, typ två backmål från Joyaux eller Bengtsson eller något klassmål av Svenningsson eller Nybeck. Man har sällan vunnit på grund av att man har varit en lagmaskin och att det kollektiva spelet har varit bra i 60 minuter. Så kritiken är till viss del befogad, men inte fullt ut. Jag tycker inte att man ska sparka Björn, men däremot måste man förstärka ledarstaben och göra en liten rotation för att få till en starkare och mer rutinerad ledarstab, vilket kommer behövas under resans gång. 

Men hur ska den sportsliga ledningen med Alsenfelt i spetsen gå vidare och hur ska man ena supportrarna och staden Oskarshamn till att gå samman för IK Oskarshamn, den andra halvan av säsongen?!

Så här bör man agera med ledarstaben

Som jag var inne på tidigare så tycker jag att man ska förändra lite i ledarstaben och göra en rotation. Anledningen till att jag tycker det är för att man behöver ett mer rutinerat namn, plus att jag tror att Björns kompetens hade passat bättre som assisterande än som huvudtränare där han slipper stå i rampljuset och kan jobba lite i skymundan. Jag tycker att Björn har en bra spelfilosofi och har infogat en viss form av struktur, däremot tycker jag att spelsystemet och vissa delar i spelet behöver justeras och då tror jag det är viktigt att addera in två nya och erfarna ögon som tar ansvar över det och hjälper laget att bli bättre. Jag tror att laget hade mått bra av att få en mer rutinerad coach att luta sig tillbaka till och att det på sikt skapar en trygghet för spelarna och för Björn själv. Jag tycker att IKO kan blicka lite mot ärkerivalen Nybro där Nybro har en sådan modell där man har Hampus Sylvegård som assisterande tränare som en yngre och ny tränare som har haft ett par bra säsonger i hockeyettan med Vimmerby med ungefär likadant cv som Björn Karlsson. Där har Nybro då en meriterad och erfaren huvudtränare (Tommy Samuelsson) och en liten yngre och relativt ny tränare som har gjort det bra i hockeyettan som assisterande (Hampus Sylvegård). Oskarshamn hade kunnat haft samma struktur med en ny och lite yngre tränare som har gjort det bra i Hockeyettan i Björn Karlsson och sedan ta in en ny erfaren huvudtränare. Jag tror att det hade blivit en win-win för alla parter. För Björn Karlsson, för supportrarna, för ledningen, för spelarna och framförallt för IK Oskarshamns bästa. 

Då hade ledarstaben sett ut såhär

Huvudtränare: NY (rutinerat namn)

Assisterande tränare/delat huvudansvar: Björn Karlsson

Assisterande tränare: Albin Blomqvist

Målvaktstränare och videocoach: Mikael Sandberg

Johannes Salmonsson blir skills-coach och utvecklingsansvarig gentemot juniorerna och är ett bollplank till Mikael Drott som är ungdomsansvarig. Något i den stilen skulle jag kunna tänka mig att man på ett realistiskt sätt skulle kunna förändra och förnya ledarstaben. 

Vilka namn finns lediga?

Det finns i ärlighetens namn inte jättemånga lediga namn som skulle kunna bli aktuella för uppdraget. Det finns egentligen bara två självklara namn i Stefan Hedlund som har gjort det bra i Rapperswil tidigare år och fick sparken i år på grund av lite tyngre resultat under en kortare period i Schweiz. Han tog även Skellefteå till en tredje plats som huvudtränare innan hans Schweiz-äventyr började. Men problemet med Stefan är dels att han vill ha en långsiktig lösning, han kommer kräva den här säsongen plus två år. Sedan är jag tveksam till om Oskarshamn lockar honom så pass mycket, så han är tyvärr inte så realistisk.

Det andra givna namnet är Anders”Ante” Karlsson. Han har också något fler meriter än Hedlund och lite mer erfarenheter. Ante tror jag hade varit perfekt för IKO som en ledarfigur, men han är också känd för att kunna implementera en stark, defensiv struktur. Han har också varit med på en resa att ta upp ett lag från hockeyallsvenskan till SHL med Timrå och han höll även kvar Timrå i SHL i det negativa kvalet mot Djurgården. Han vore helt perfekt för Oskarshamn. 

Skulle man gå för Ante Karlsson så formeras ledarstaben enligt följande:

Huvudtränare: Anders “Ante” Karlsson

Assisterande tränare/delat huvudansvar: Björn Karlsson

Assisterande tränare: Albin Blomqvist

Målvaktstränare och videocoach: Mikael Sandberg

Då får man en starkare och mer rutinerad ledarstab. Man får en person att hålla i handen när det blåser kraftigt, samt att Ante kan justera de delarna i spelet som behövs justeras och implementera en tydligare defensiv struktur som på sikt gör IKO till ett stabilare lag som blir svårare att göra mål på. IKO har i dagsläget en bra offensiv där man är tredje bäst i att göra mål framåt i snitt per match av samtliga lag, kan man förbättra defensiven så finns en topp tre potential hos IK Oskarshamn. Det hade varit en bra lösning för alla. 

Så här ska man förstärka truppen, eventuella namn?

Det har surrats om att Oskarshamn vill ha in en spelare i varje lagdel. En målvakt, en backgeneral och en spetsforward. 

Jag tycker att Oskarshamn behöver ha in en ny förstemålvakt och surret, säger Frederick Dichow i HV. Det tror jag hade varit en väldigt bra lösning för IKO. Det bästa vore om man kunde hyra in Dichow från HV, det vill säga att IKO får ha Dichow hela säsongen och betala en klumpsumma för det baserat på hans lön till HV. Likt det IKO gjorde med Rasmus Bengtsson för ett par år sedan, för den som minns det. 

En back-general med defensiven som sitt adelsmärke hade varit perfekt. Dock så är det väldigt svårt att hitta den backen på den torftiga marknaden som finns. Här gäller det att använda sina kontakter och vara kreativ som sportchef.  Det finns en rutinerad finsk back i Joonas Lehtivuori med meriter ifrån SHL med MoDo och spel i både Finland och Tyskland. Det hade kanske varit något för IKO.

När det kommer till forwards så bör en sån som Filip Eriksson vara aktuell så småningom. Man har 13 seniorforwards och ett par talanger där bakom som knackar på dörren i Växjö. Eriksson har de senaste matcherna lirat i en fjärdekedja och haft en svag säsong i SHL. Han behöver hitta självförtroendet och att gå ner i hockeyallsvenskan känns som ett måste. Han sitter på ett utgående kontrakt och behöver visa upp sig från sin bästa sida  för framtida kontraktsförhandlingar. Då hade det passat perfekt för honom att gå till IKO då han hade en helt fantastisk lånesejour i HA förra säsongen i Nybro där han gjorde 24 poäng på 21 matcher. Där hade IKO kunnat hitta en billig spelare med en stor uppsida och han skulle göra det bra i IKO. 

Ett annat namn jag vill lyfta fram är Okko Kangasniemi som jag har hört mycket gott om. Han är en skicklig,lurig och snabb forward som öser in både mål och poäng i Mestis (finska andraligan) för Vantaa som är ett mittenlag i andraligan och dem kommer ha det tufft att gå upp i år med tanke på hur starka toppklubbarna är. Det skulle öppna för att det är möjligt att värva därifrån och Mora har bland annat fått in en bra målvakt från Mestis i Jani Lampinen så det går att värva därifrån under säsong trots kontrakt.  Där skulle man kunna göra ett försök, det hade varit en bra injektion i IKO. Han har gjort 135 poäng på 125 matcher i den finska andraligan. 

Så för att summera allting så tycker jag att man ska behålla Björn i ledarstaben fast i en mer undanskymd roll som assisterande eller ett delat huvudansvar med Anders “Ante” Karlsson eller ett annat rutinerat namn. Man behöver förstärka truppen med minst en forward, kanske till och med två, en ny förstemålvakt och en ny backgeneral.

För att supportrarna i Oskarshamns ska enas och gå tillsammans den andra halvan av säsongen så behöver ledningen agera, för frågan är om ledningen har råd att begå samma misstag två år i rad, det vill säga att inte agera alls gällande ledarstaben. Det återstår att se.

Efter att ha lyssnat på Mats Grauers (ordförande i Frölunda) uttalas sig om svensk elithockey, att det bara finns 24 elitlag istället för 28 lag som är elitföreningar inom svensk hockey så började man fundera kring det. Jag håller med Grauers och nu har jag verkligen gått på djupet kring hur jag vill förändra svensk ishockey med fokus på eliten.Så här tycker jag att man ska formera svensk elithockey, med tabeller,matcher, datum,upp- och nedflyttning samt slutspel. Här är mina tankar. 

Den första frågan som kommer upp är varför behöver man ens göra en förändring inom svensk elithockey, varför inte bara köra på så som det är nu?

Den frågan har jag funderat kring och jag har svängt både höger och vänster utan att blinka i den frågan genom åren. Nu har jag kommit fram till att något måste ske i svensk elithockey. Ser man till hockeyallsvenskan så är det en liga som blöder kraftigt rent ekonomiskt. Minusresultat efter minusresultat presenterades här i somras och många klubbar behöver göra drastiska förändringar för att ens överleva. Samtidigt som detta sker så blöder även tv-branschen rent ekonomiskt. Telia vill sälja TV4 och Viaplay tar priser på sina abonnemang som till och med hade fått statsministerns plånbok att svida. Hockeyallsvenskans tv-avtal går ut efter nästa säsong (25/26) medan SHLs tv-avtal går ut efter säsongen 29/30. Efter det är det helt ovisst om man ens kan sälja samma rättigheter till samma pris, mycket tyder på att klubbarna kommer få mindre i ersättning från tv-avtalet för att det helt enkelt inte finns någon aktör som kan betala så mycket som det gör nu och då gäller det SHL. Den här säsongen får klubbarna mellan 60-65 miljoner kronor i tv-pengar var, medan de hockeyallsvenska klubbarna får omkring fem miljoner kronor var i tv-pengar. Ni hör, fem miljoner kronor i tv-pengar är extremt lite för att bedriva en elitförening och tv-pengarna är ändå någonstans en grund i en elitförenings ekonomiska läge. Dagens ovissa läge bäddar för att man måste planera ihop en ny lösning och en ny struktur för svensk elithockey.

Hur ska man då göra?

Jag tycker likt Mats Grauers och likt det Petter Rönnqvist är inne på att det är dags att banta ner elitlagen i Sverige från 28 till 24 vilket gör att det blir 12 lag i SHL och 12 lag i hockeyallsvenskan. Jag är även inne på att banta antalet lag i hockeyettan från 36 som det är idag till 30. Anledningen till att jag vill det är för att då kan man göra två serier i form av ett hockeyettan nord med 15 lag i och ett hockeyettan södra med 15 lag i. Sedan tycker jag att mer än 30 lag i hockeyettan inte behövs och att den skulle bli snäppet spetsigare med endast 30 lag, vilket gör att 10 lag måste på nåt sätt försvinna från hockeyettan (eftersom fyra lag skickas ner från hockeyallsvenskan till hockeyettan). Men samtidigt blöder även många lag rent ekonomiskt i hockeyettan så processen blir kanske lite enklare än vad den låter. 

Hur ska SHL göras om?

SHL ska vara en liga då med 12 lag där lagen ska möta varandra fem gånger per säsong vilket gör att det kommer att bli 55 grundseriematcher istället för 52. Anledningen till det är för att det enligt mig är rättvist att möta samtliga motstånd lika många gånger för annars är risken stor att något lag får möta ett topplag en match mer och att ett annat lag får möta ett bottenlag en match mer. 

När det kommer till slutspelet så tycker jag att man ska fortsätta med play-in, bäst av tre. Lag sju ställs mot lag tio och lag åtta mot lag nio. Där möts man i bäst av tre hemma,borta, hemma för det bäst rankade laget. Sedan efter det är det kvartsfinaler där lag ett möter det sämst rankade play-in laget som tog sig vidare och lag två möter det bäst rankade play-in laget som tog sig vidare. Sedan lag tre mot lag sex och fyran mot femman precis som det är nu. Bäst av sju såklart. Sedan blir det semifinal och därefter final precis som det är i dagsläget. Än så länge är det inga större förändringar när det kommer till slutspelet i SHL och kampen om att ta guld. 

Hur ska Hockeyallsvenskan göras om?

Samma sak, även här som med SHL, banta ner antalet lag till 12 och spelar 48 grundseriematcher. Men här vill jag behålla det hockeyallsvenska-slutspelet som man älskar så mycket men man gör om det lite. I hockeyallsvenkan vill jag precis som det är idag att det blir play-in mellan lag sju mot lag tio och sedan lag åtta mot nio. Bäst av tre. Den som vinner grundserien kommer att få möta det sämst rankade laget från play-in och tvåan kommer att få möta det andra play-in laget som är bäst rankat. Sedan blir det ett hockeyallsvenskt slutspel precis som det är idag med kvartsfinal,semifinal och final i bäst av sju. Lag 11 möter lag 12 i en play-out bäst av sju precis som i SHL och som det är nu i hockeyallsvenskan, förloraren åker ner till hockeyettan. 

Hur ska upp- och nedflyttningssystemet se ut mellan SHL och Hockeyallsvenskan?

Lag 11 mot lag 12 i SHL kommer att få spela ett playout, precis som idag, bäst av sju. Den som förlorar åker ur SHL. I Hockeyallsvenskan kommer det laget som vann det hockeyallsvenska-slutspelet att gå upp.Precis som det är idag, inget nytt här än så länge. Men nu kommer en lite mer nyanserad detalj. Det laget som förlorar den hockeyallsvenska- finalen kommer att ställas mot det laget i SHL som vann play-outen. Det kommer då vara ett direktkval,bäst av sju där det hockeyallsvenska-laget kommer att få börja på hemmais och kommer därmed ha en extra hemmamatch. Detta just för att det ska bli något jämnare, då SHL-klubben har lite mer pengar och troligtvis en bättre trupp på pappret. Den som vinner detta direktkval bäst av sju kommer att få den andra och sista SHL-platsen. Detta öppnar då för att två lag kan gå upp från hockeyallsvenskan varje år och att det finns då två öppna platser, vilket är bra för det öppnar för en större rotation bland ligorna och det blir inte heller lika jobbigt att åka ur SHL då chansen att gå upp blir dubbelt så stor som den är idag. 

Hur ska upp- och nedflyttningssystemet se ut mellan Hockeyallsvenskan och Hockeyettan?

Som jag var inne på tidigare så vill jag ha ett hockeyettan med totalt 30 lag uppdelat på två serier med 15 lag i varje. Ett nord- och en sydserie. Där vill jag också se ett mer renodlat slutspel där de åtta bästa lagen i hockeyettan syd möter varandra i ett renodlat slutspel,bäst av sju eller bäst av fem spelar mindre roll och de åtta bästa lagen i hockeyettan nord möter varandra i ett renodlat slutspel, kvartsfinal,semifinal och final. De som vinner finalerna vilket är ett lag från nord och ett lag från syd så kommer dessa två lagen att möta varandra i en final där vinnaren går direkt upp och förloraren får spela ett direktkval mot det laget i hockeyallsvenskan som vann play-outen. Det gör att det kommer finnas två platser öppna även till hockeyallsvenskan från hockeyettan. 

Varför är det ingen direkt-nedflyttning eller direkt-uppflyttning?

Jag tycker att direkt-nedflyttning och direkt-uppflyttning är inte lika roligt som en playout eller ett slutspel. Jag tycker att hockeyn är en slutspelssport och inte ska börja likna fotbollen i seriesystemet och strukturen mellan ligorna. Jag älskar när matcherna i slutskedet av säsongen har en stor betydelse och jag älskar det glödheta slutspelet både i SHL och i Hockeyallsvenskan och vill bevara det. 

Hur ska fördelningen med tv-pengarna se ut mellan SHL och Hockeyallsvenskan?

Den här säsongen får SHL drygt 60 miljoner kronor per klubb i tv-pengar och som max kommer de att få 65 miljoner kronor per säsong om något år. Om vi räknar på det så blir det 65 gånger 14 vilket gör att ligan får 910 miljoner kronor i tv-pengar per säsong. Om vi kikar på hockeyallsvenskan så får de max fem miljoner kronor gånger 14 vilket blir 70 miljoner kronor per säsong. Om vi slår ihop detta så blir det en total ersättning på 980 miljoner kronor per säsong. Om vi sedan leker med tanken att nästa tv-avtal totalt kanske kommer landa på omkring 800 miljoner kronor totalt för både hockeyallsvenskan och SHL med tanke på att det finns få aktörer i tv-branschen i dagsläget som kanske vill betala mer. Det här är en hypotetisk tanke som dock behövs för att applicera min tanke i verkligheten. Så då får man totalt drygt 800 miljoner kronor.

Om vi nu leker med tanken att vi går efter modellen att man har 12 lag i SHL och 12 lag i hockeyallsvenskan och då totalt 24 elitlag istället för 28. Då skulle varje SHL-klubb få 50 miljoner kronor i tv-pengar och varje hockeyallsvensk-klubb får då 20 miljoner kronor i tv-pengar. Då landar vi in på totalt 840 miljoner kronor i ersättning från tv-avtalet vilket är runt 800 miljoner kronor vilket var det beloppet som jag räknade på. Då skulle alltså varje enskild hockeyallsvensk-klubb få 15 miljoner kronor mer i tv-pengar per säsong och SHL-lagen kommer ligga på stabila 50 miljoner kronor i tv-pengar vilket är tillräckligt mycket för att skapa en kvalitativ liga som ändå lockar spelare att stanna och som lockar andra attraktiva och skickliga importer till ligan. Det gör att SHL kommer med tiden att bli världens näst-bästa liga över tid, samtidigt som att man får en riktigt stark andraliga som kommer kunna locka fler stjärnor. 

Datum för när säsongen ska spelas i SHL och Hockeyallsvenskan

Datumen kommer att justeras lite utifrån min modell. Om vi skulle applicera den strukturen och modellen jag har skapat och applicera den på säsongen 25/26 så hade den sett ut ungefär såhär. 

Premiär i SHL och HA

SHL: Lördagen den 13 september

HA: Fredagen den 12 september

Hur matcherna ska fördelas per månad

SHL

Grundserien

September: 8 matcher (premiären,tisdag,torsdag,lördag,)

Oktober: 13 matcher (två matcher första veckan  och två matcher sista veckan och sedan tre matcher i veckan i tre veckor)

November: 10 matcher ( en match första helgen, en vecka landslagsuppehåll och sedan tre matcher i tre veckor)

December: 9 matcher (3 matcher första två veckorna, en vecka landslagsuppehåll och sedan match ledigt över jul fram till annandagen, sedan match 26,28,30)

Januari: 13 matcher ( 1-3 januari ledigt, match den fjärde,sedan tre matcher i veckan i fyra veckor)

Februari: Två matcher (5 februari och 7 februari)

Grundserien färdigspelad, totalt 55 matcher

Slutspel

Play-in lag 7 mot 10: 9 februari,11 februari och 12 februari

Play-in lag 8 mot 9: 10 februari, 12 februari och 13 februari

Kvartsfinaler: 16 februari- 8 mars.

Semifinaler: 16 mars-5 april

Finaler: 11 april- 30 april

Play-out: 7 mars-21 mars

Hockeyallsvenskan

Grundserien

September: 8 matcher (Premiären,söndagen,onsdag,fredag)

Oktober: 14 matcher ( tre matcher i veckan, fredag,lördag och söndag i fyra veckor samt två matcher sista veckan)

November:13 matcher ( 3 matcher i veckan i fyra veckor samt en match första helgen i november)

December: 9 matcher (tre matcher första två veckorna,match den 19:onde match på annandagen och den 29)

Januari: 11 matcher

Grundserien färdigspelad, totalt 55 matcher

Slutspelet

Play-in lag 7 mot 10: 27 januari, 29,januari,30 januari

Play in lag 8 mot 9: 28 januari,30 januari,31 januari

Kvartsfinaler: 4-18 februari

Semifinaler: 25 februari-10 mars

Finaler: 13 mars- 22 mars

Direktkval SHL, mellan laget som förlorar den hockeyallsvenska-finalen och den SHL-klubben som vann play-outen: 3 april-17 april

Så här skulle ligorna sett ut om vi gick från dagens resultat och applicerade det på säsongen 25/26

SHL 25/26

Brynäs

Luleå

Färjestad

Örebro

Frölunda

Skellefteå

Växjö

Linköping

Rögle

Malmö

Leksand

Timrå

Hockeyallsvenskan 25/26

MoDo

HV71

Oskarshamn

Björklöven

Djurgården

Södertälje

Västerås

Nybro

Kalmar

Mora

Karlskoga

AIK

Östersund,Vimmerby,Almtuna och Tingsryd skickades ner till hockeyettan för att minska med fyra elitlag från 28 till 24 lag. 

Fördelar med min modell

Mer pengar till hockeyallsvenskan vilket skulle minska de ekonomiska bekymren och göra ligan ännu starkare. Det gör att man kan locka fler stjärnor till och göra ligan ännu roligare och starkare. Det gör att det inte blir lika tråkigt att åka ur SHL för det kommer att bli fler roligare,jämnare och hetare matcher. 

Det finns alltid två platser öppna för att ta sig upp till SHL. Man får även tillbaka direktkvalet vilket många tyckte om. Man behåller även slutspelen och dess strukturer som det är nu i hockeyallsvenskan och SHL fast laget som förlorade den hockeyallsvenska-finalen får en andrachans. 

Fler lag skulle ha sin status satt för den kommande säsongen och veta i ett tidigare skede vilken liga de spelar i vilket gör att man kan agera tidigare på spelarmarknaden. 

Jag tror även att lagen hade kunnat öka sina publikintäkter eftersom att det finns många klassiska klubbar i båda ligorna som drar mycket folk och en jämnare tabell och liga skulle öka vikten vid varje match vilket även det lockar. 

Det finns säkert flera fördelar men dessa är några av de självklara fördelarna och argumenten som jag tyckte var viktigast.

Tack för att ni tog er tid och läste!

Jag hade i dagens artikel tänkt att gå igenom samtliga 14 SHL-klubbarnas målvaktsuppsättningar och hur kontraktsituationerna ser ut. Ska man förlänga med den här målvakten?, ska man bryta kontraktet eller ska man försöka värva in en ny målvakt till nästa säsong. Dessa är några frågor som jag hade tänkt att besvara.

Brynäs

Erik Källgren: 26/27

Ludvig Persson:24/25

Kommentar: För mig är det en “no-brainer” när det kommer till Brynäs målvaktssituation. Här ska man förlänga med Ludvig Persson som har kommit in till ligan från collegespel och imponerat från första starten. Sex matcher har han stått och har en räddningsprocent på 92,9%. Det är bara att förlänga med Persson, släng upp ett tvåårskontrakt och på så sätt får man kontinuitet och balans på målvaktsposten i Gävle-klubben. 

Örebro

Jonas Arntzen:26/27

Jhonas Enroth: 25/26

Kommentar: Örebro har i mitt tycke SHLs bästa målvaktssida den här säsongen. Arntzen har varit något av höstens snackis där han har tok-imponerat på hela hockeysverige. Jag har innan den här säsongen sett Arntzen som en stabil och gedigen SHL-målvakt som har varit något underskattad. Men den här säsongen har han tagit kliv och är nu ligans bästa målvakt. Men även Örebros andra målvakt, Jhonas Enroth, har även visat sig vara riktigt bra den här säsongen. Efter att ha haft en svajig fjolårssäsongen så är han nu tillbaka på rätt spår och även fast hans norska kollega snor alla rubriker så är Enroth även han en målvakt som tillhör toppskiktet i SHL. Men då är frågan hur man ska gå tillväga nästa säsong med detta målvaktspar. Det skulle kännas naturligt om Arntzen lämnade för spel i NHL, men samtidigt så är det något svårare för målvakter att få ett NHL-kontrakt. Om vi kikar på en målvakt som Emil Larmi så fick inte han något NHL-kontrakt efter sin monstersäsong 22/23. Så frågan är om Arntzen får ett NHL-kontrakt eller inte. Om han inte skulle få det och bli kvar i Örebro så tycker jag att Örebro bör bryta med Jhonas Enroth och erbjuda honom till antingen SHL-nykomlingen som kommer att komma upp eller varför inte till Färjestad som kommer vara i behov av en målvakt nästa säsong. Anledningen till det är för att det blir för dyrt att ha Enroth som en backup-målvakt som tjänar runt 250 000 i månaden. Då är mitt förslag till Henrik Löwdahl (sportchef i Örebro) att man kikar på Malmös målvakt Daniel Marmenlind som sitter på ett utgående kontrakt i Malmö och mycket talar för att han kommer lämna Malmö efter säsongen. Där kan du få en målvakt som är något yngre och som har visat över tid att han håller i SHL och han har en stor potential till att faktiskt bli en toppmålvakt i ligan en vacker dag. Där skulle man kunna norpa honom på ett tvåårskontrakt med en lön på runt 120 000 kronor i månaden. Det skulle göra att man skulle kunna lägga drygt 1,5 miljoner kronor mer på spelartruppen bland utespelarna samtidigt som man har ett stabilt målvaktspar. Det vore den ultimata lösningen för Örebro. 

Luleå

Joel Lassinantti:24/25

Matteus Ward:26/27

Kommentar: Här tycker jag att Luleå har ett stabilt målvaktsspar och Lassinantti har verkligen blivit en legend i Luleå. Jag tycker att man bör förlänga med Lassinantti och behålla målvaktsparet som det är. 

Skellefteå AIK

Linus Söderström: 26/27

Gustaf Lindvall:25/26

Kommentar: Skellefteå har ett litet annorlunda målvaktspar. Man har två riktigt dyra målvakter som är relativt skadebenägna men när det är i gott slag och skadefria är de två toppmålvakter. Jag gillar inte när man har en sådan här dyr målvaktsbesättning egentligen men i Skellefteås fall funkar det eftersom att det uppstår skador på dem vilket öppnar för den andra att stå. Jag tycker att man kan spela ut Lindvalls kontrakt och sedan strunta i att förlänga med honom och hitta en billigare backup-lösning efter säsongen 25/26. Då finns det alternativ i antingen Hellnemo eller Härenstam som skulle kunna backa upp Söderström i så fall. 

Växjö Lakers

Emil Larmi: 24/25

Adam Åhman: 25/26

Kommentar: Larmi har visat sig vara en konsekvent toppmålvakt i SHL och därför tycker jag att man bör förlänga med honom. Han är bara 28 år vilket är perfekt för en målvakt och det finns ytterligare en nivå till i Larmi innan han når sin maxkapacitet. Jag är lite förvånad över att ingen förlängning har skett här men det kanske kommer en inom en snar framtid. Adam Åhman tycker jag är en stabil målvakt i SHL och en av ligans mest underskattade målvakter. Här har Växjö ett stabilt och bra målvaktspar som man borde fortsätta ha kontinuitet i. 

Timrå

Jacob Johansson: 26/27

Tim Juel:25/26

Kommentar: Timrå har ett väldigt bra målvaktspar med två målvakter som kan på egen hand vinna en match för sitt lag. Men samtidigt är inte målvaktsparet så dyrt heller så där har man hittat en bra balans och bra utveckling på sina målvakter. Det finns ingen anledning att röra runt i Timrås målvaktsläget, man bör fortsätta med samma duo även säsongen 25/26. 

Rögle

Arvid Holm: 26/27

Christoffer Rifalk: 25/26

Kommentar: Arvid Holm har kommit in och gjort succé i Rögle, får man ändå säga. 92,3% i räddningsprocent är riktigt bra och här har Rögle gjort en bra signering och bra att man har honom i minst två säsonger till. Rifalk har däremot haft det tuffare i år. Han har knappt 90% i räddningsprocent vilket inte är bra för en målvakt i Rifalks kaliber. Rifalk har kontrakt även över den kommande säsongen och för min del finns det få anledningar till att bryta det kontraktet. Jag tycker man bör köra på en säsong till med samma duo och sedan utvärdera detta när det börjar närma sig slutet på nästa säsong för att se hur bra Rifalk har presterat om han är värd ett nytt kontrakt. 

Linköping

Christian Heljanko: 25/26

Jesper Myrenberg: 25/26

Kommentar: Linköping har kontrakt med båda sina målvakter inför den kommande säsongen. Även fast Heljanko har varit lite ojämn så tror jag att han under år två kommer att vara bättre då jag tror att han behöver en lång anpassningsperiod efter en så lång tid i Tapparas murförsvar i finska ligan. Det skiljer rätt mycket mellan Tappara och Linköpings sätt att spela försvarsspel och därför tror jag att det blir en längre anpassningsperiod för Heljanko att applicera sitt spel i det. Efter säsongen 25/26 så kommer även stjärnan Marcus Högberg att återvända till Linköping om han inte får ett nytt kontrakt i NHL vilket vore i dagsläget osannolikt. Det är också en faktor till att man kan sitta rätt lugnt i sin målvakts-båt i Östergötland. 

Malmö

Marek Langhamer: 25/26

Oskar Blomgren:26/27

Daniel Marmenlind 24/25

Kommentar:Malmö har i dagsläget en trio av målvakter. Blomgren är utlånad på ett säsongslån till Almtuna i hockeyallsvenskan och har gjort det riktigt bra. Han ligger på strax över 91% i räddningsprocent vilket är topp i ligan. Han kommer efter den här säsongen vara redo för spel i SHL, vilket Malmö tror också då man förlängde hans kontrakt just under denna säsong. Därför talar mycket för att det blir tack och hej till Marmenlind som har ett utgående kontrakt. Samtidigt så bör man ställa frågan om verkligen Langhamer är rätt man att gå med trots att han kontrakt. Jag tyckte att det var en konstig värvning av Liljander från början då han är rätt så skadebenägen och inte alls kommit upp i sin nivå i SHL. Men han har ändå okej siffror så jag tror att han kommer att vara kvar. Då blir det ett målvaktspar med Langhamer och Blomgren vilket känns spännande. 

Frölunda

Lars Johansson: 26/27

Tobias Normann: 25/26

Kommentar:Normann kom till Frölunda inför den här säsongen efter en succésäsong i AIK. Succén för norrmannen har bara fortsatt fast en nivå upp. 93,5 i räddningsprocent och ser väldigt lugn och trygg ut i målet. Här har Frölunda gjort ett rejält kap. Lägg sedan till att man har kanske en av Europas bästa målvakter i Lars Johansson. Ett riktigt bra målvaktspar som både har kontrakt och det ska Frölunda vara glada för. 

Färjestad

Max Lagacé: 24/25

Damian Clara: 26/27

Kommentar: Max Lagacé fick agera backup förra säsongen till kanske Sveriges största målvaktslöfte de senaste säsongerna, Carl Lindbom. Det gick bra mycket tack vare att Lindbom var väldigt bra. Men i år när rampljuset har siktat in sig mer på Lagacé så har det inte varit bra alls. Han har en av de sämsta räddningsprocenten i ligan och har hamnat snett in i denna säsongen. Här tycker jag att det bästa vore att man går skilda vägar med Lagacé efter säsongen. Sedan tycker jag att man ska behålla Clara över kommande säsong och låta honom vara en renodlad backup som får stå 15-20 matcher nästa säsong och sedan värva in en riktigt bra och etablerad målvakt som nummer ett. Antingen om man hittar en lösning med Örebro angående Jhonas Enroth vilket jag skrev om tidigare eller om man lyckas landa in en Magnus Hellberg eller liknande från AHL. 

MoDo

Lassi Lehtinen: 25/26

Olle Eriksson Ek: 24/25

Kommentar: Lehtinen har kontrakt och var riktigt bra ifjol, men har inte varit lika bra i fjol. Mycket på grund av att man har släppt till en hel del bakåt i MoDo, men sedan överpresterade nog Lehtinen lite ifjol också. Eriksson Ek hade en tuff säsong ifjol och har varit lite bättre i år. Han är bara 25 år och jag tycker att han har tagit en del steg framåt sedan förra säsongen och tror att han kan utvecklas även nästa säsong. Jag hade därmed valt att förlänga med Eriksson Ek som ändå är rätt billig och behållit samma målvaktspar. Jag tycker inte att målvaktsparet i MoDo är problemet utan det finns en del andra problem och faktorer som gör att man ligger i botten. 

Leksand

Jakob Hellsten: 25/26

Mantas Armalis: 24/25

Marcus Gidlöf: 25/26

Kommentar: Leksand har två unga men bra målvakter i Gidlöf och Hellsten som också är väldigt billiga vilket gör att man kan lägga en del krut på att förstärka andra lagdelar inför den kommande säsongen. Jag tycker att Armalis har gjort sitt i Leksand och att man ska gå skilda vägar med Mantas. Jag tycker det vore häftigt om man vågade satsa på Hellsten och på Gidlöf som en duo. Jag tror att det hade blivit bra och jag tycker att det är rätt väg att gå. 

HV71

Hugo Alnefelt. 26/27

Frederick Dichow: 25/26

Kommentar: I min analys inför säsongen så påstod jag att HV hade två stycken andramålvakter i laget. Det påståendet står jag fast vid och jag tycker att man bör bryta kontraktet med Dichow och satsa på en mer etablerad målvakt som nummer ett. Jag tror att om man plockade in en riktigt bra målvakt så hade han kunnat stabiliserat defensiven i HV på ett annat sätt och man skulle kunna dra stor nytta av att ha en riktigt bra förstemålvakt. Jag ser det nästan som något nödvändigt ifall HV ska ta kliv framåt. Jag slänger upp Kevin Lankinen som ett målvaktsnamn på den profilen jag söker i HV. Det är något av ett långskott kanske men Lankinen har sedan han stod på huvudet för sitt Finland i VM 2019 varit lite av en personlig favorit till mig. En bubblare är Felix Sandström.

Nu stundar ett landslagsuppehåll i SHL och då kände jag att det är dags för ett nytt avsnitt av SHL-hörnan. Jag kommer i dagens SHL-hörnan avsnitt att ta upp Färjestads ständiga målvaktsfråga, han skulle kunna bli den nya Tambellini, värvningsförslaget till Abbott,Laleggias och Angs intåg och Björninens lön. SHL-hörnan är en artikelserie där jag Melker Wahlström lyfter upp det senaste, hetaste och mina största tankar och funderingar angående SHL. 

Ska Färjestad värva en målvakt eller inte?

För min del är detta en enkel fråga som har ett enkelt svar. Svaret från min sida är ja. Lagacé och Clara håller inte i ett potentiellt SM-guldlag och ett topplag i ligan. I många fall kan man skylla på att försvarsspelet har varit dåligt men i Färjestads fall så tycker jag att man är starka defensivt men att den sista utposten sviker dem konsekvent match efter match. Det känns även som att förtroendet för målvaktsduon bland spelarna är bortblåst och då är det svårt att läka ihop det. För min del finns det en enkel lösning på detta problemet och lösningen på problemet spelar knappt 52 mil söderut från Karlstad och det är Henri Kiviaho i Malmö jag tänker på. Kiviaho har varit en riktigt vass injektion i Malmö och har en räddningsprocent på 93,9% på tre matcher. Han hade jag tagit in och jag tror att han hade gjort det riktigt bra i ett defensivt starkt Färjestad. Sedan hade jag brutit kontraktet med Lagacé och satsat på Clara som tvåa då jag tror det är det bästa valet över tid. 

En ny Tambellini?

Andrew Vanderbeck har stormat fram under den första tredjedelen av den hockeyallsvenska säsongen för sitt Kalmar. 23 poäng på 14 matcher varav 10 mål är riktigt imponerande. Han har projected points på 85 poäng (vilket han såklart inte kommer kunna hålla). Det är starka papper och han borde vara den importen i hockeyallsvenskan som är närmast SHL och han knackar rätt hårt på den SHL-dörren redan här och nu. Hade jag varit Hampus Sjöström (General Manager,Rögle BK) så hade jag värvat Vanderbeck och gett honom en stor roll direkt i nästa års lagbygge. För då kommer han kunna bli deras nya Tambellini då jag ser många liknande tendenser mellan Vanderbeck och Tambellinis spel. 

Ett speciellt värvningsförslag till Abbott

Det gäller att vara kreativ och utvidga sina vyer som General Manager. Därför tänkte jag hjälpa Abbott lite i hans center-jakt. Hade jag varit Abbott så hade jag ringt till Andreas Hägglund (sportchef i Mora) och försökt köpa loss Ture Linden. Jag hade gett en övergångssumma på 500 000 kronor samt att man tar över kontraktet för Linden och dess lönekostnader. Då skulle Mora kunna spara knappt en miljon kronor med övergångssumman inräknad i deras jakt på att rädda ekonomin i klubben samt att HV får in en bra center som producerar poäng och är fantastiskt bra i tekningscirkeln. Topp fem i hockeyallsvenskan i tekningscirkeln och trea ifjol i ECHL. Han har projected goals på 18 mål och projected points på 38 poäng i hockeyallsvenskan för Mora. Jag tror även att hans spel skulle kunna fungera och vara bra även i SHL. Mora har även 14 forwards varav fem som kan lira center utöver Linden så kan man få in en fin peng för honom så borde man ta det för att rädda klubbens ekonomi och man behöver inte heller ge sig ut på värvnings-jakt då det finns tillräckligt många forwards i truppen. Jag tror att det hade blivit bra för samtliga parter. 

Laleggia och Angs intåg-vem ska bort?

Jonathan Ang har officiellt presenterats av HV71 och kommer troligtvis till spel nästa vecka då alla pappren och registreringen av Ang inte är klar än. Det brukar ta mellan 7-9 arbetsdagar innan alla papprena till transatlanterna är klara. Joey Laleggia är inte officiellt klar för HV71 men enligt trovärdiga Expressen så ska han alltså vara helt klar för en återkomst till Jönköping. Men vart ska dessa in i laguppställningen och vilka/vem behöver lämna? Ja, det är en återkommande fråga. HV har i dagsläget med Ang i truppen 18 forwards vilket i mitt tycke är tre för mycket. Den första som jag tycker bör lämna är Måns Lindbäck. Jag tycker inte att han är en forward som platsar i SHL och jag tror att han hade mått bra av att lämna HV för en offensivare roll i antingen hockeyallsvenskan eller i Finland. Utöver det hade jag använt Oskar Stål Lyrenäs som en spelare man hade kunnat trejda med. Kanske byta bort Stål-Lyrenäs mot en center från den finska ligan. Om man kikar på backsidan så har man 10 (!) backar med Laleggia in. Det är såklart alldeles för många och här måste åtminstone en back flytta på sig. För min del står det mellan Sjöholm och Seppälä när det kommer till att göra sig av med någon. Båda har utgående kontrakt och bör inte vara så svåra att bli av med till skillnad från exempelvis Nyberg. Men jag hade ändå försökt att släppa Seppälä och skicka tillbaka honom till Tappara i Finland där han får vara kung igen som han var för ett par år sedan. Det känns som en bra lösning och då sparar HV in en bra slant med pengar som man skulle kunna lägga på en forward typ Pitlick eller liknande. 

Jag hade slängt in Laleggia i ett backpar med Engsund, då får man en rörlig,spelskicklig och offensiv back i Laleggia och en defensiv back i Engsund. Det känns som en bra balans. Sedan hade jag slängt in Jonathan Ang på en kant så han får ut max av sin fina skridskoåkning. Ang spelade i Thurgau i den schweiziska andraligan för några år sedan och målvaktstränaren i Thurgau var Karl Malmqvist, numera i Mora och han beskrev Ang som “Europas bästa skridskoåkare”.Det känns som att han hade passat bäst på en kant trots att HV skriker efter centrar. Ang har för det mesta spelat ytter under sin tid i Schweiz och där känns han även som mest bekväm. Om han spelar center så får man inte ut hans kapacitet i skridskoåkningen på samma sätt och hans attacker mot mål begränsas om han måste spela center. Jag hade kört Borgström,Kero och Petersson i en kedja och sedan hade jag kört Luoto,Fisker Mölgaard (när han är frisk) och Jonathan Ang i en kedja. 

Så här mycket tjänar Björninen

Hannes Björninen fick fyra matchers avstängning efter sin tackling på Jonathan Dahlén, vilket är den längsta avstängningen hittills under säsongen 24/25 i SHL. Bötesbeloppet hamnade på saftiga 26 200 kronor.Tacklingen är för mig ful och det var inte oväntat att det skulle bli en avstängning. Men däremot så förvånade det mig att det blev fyra matcher, jag tänkte att detta skulle rendera i tre matcher på sin höjd. Bötesbeloppet på 26 200 kronor motsvarar 10% av Björninens lön då man har sänkt procentsatsen från 12,5% till 10% inför denna säsongen och är avstängningen under fem matcher så blir det inte extra tillägg på procenten gentemot bötesbeloppet. Månadslönen för Björninen hamnar på runt 260 000 kronor om jag har räknat rätt. 

Ordet “diving” börjar bli ett ord som används mer och mer inom ishockeyn. Ordets betydelse och innebörd är att en spelare förstärker en situation som ger honom fördelen i den situationen och får den fördel han vill ha. Detta är ett beteende som kan och bör bestraffas med antingen utvisning i matchen, men också med böter. Men nu har man missat några sådana händelser medan man har tagit någon tveksam. Här kommer mina tankar om just diving inom ishockey.

Ja, som jag skrev i ingressen så har ordet diving blivit mer och mer använt inom ishockeyn och det är en indikation till att spelare börjar att förstärka mer och mer de senaste åren. Det har varit en het snackis under veckan där fokus har varit på nummer 14 i Skellefteå (Andreas Johnson) som har hamnat i situationer där hela hockeysverige har varit överens om att han bör få en böter för just diving efter ett par sekvenser under veckan. Jag instämmer i det att jag tycker att Johnsons agerande bör leda till en böteslapp och att sådant agerande bör tas upp internt i laget efter match för att minska och utrota det beteendet. Det är något som klubbarna måste vara hårdare med och ta tag i med större händer än vad som har skett. 

Jag har även uppmärksammat en situation under lördagens matcher i matchen mellan HV71 och Luleå där Omark får en lättare touch av Victor Sjöholms handske i ansiktstrakten och lägger sig ner och har jätteont ett tag, men sedan när domaren blåser så ställer han sig upp och helt plötsligt försvann smärtan och han kunde spela direkt. Det där gör så ont i mina ögon och i min hockeysjäl att se något sådant. Det där beteendet är vanligt förekommande inom fotbollen att man har jätteont tills domaren blåser och man får det man vill ha och helt plötsligt är allt frid och fröjd. Det där är ett ageranden jag hatar och något jag är rädd över ska implementeras i ishockeyn och bli vanligare. Jag skrev på X (föredetta Twitter) att det såg ut som att Omark har blivit träffad av ett skott från Patrik Hersley på läppen. Den hårdskjutande backen Hersley har sitt starka slagskott som sitt adelsmärke och därav referensen. 

Jag tycker att man har satt sig i en dum sits när man bestraffar vissa tveksamma situationer som har lett till diving medan man har missat tillexempel Johnsons förstärkningar under veckan. Det gör att för varje gång en spelare anmäls och fälls för diving, kommer man att jämföra den situationen med Johnsons och med ett par andra som har varit tydliga förstärkningar men som inte bestraffas. Det påvisar även att ett sådant beteende är okej eftersom det inte bestraffas och då kommer dessa ageranden att fortsätta och ordet diving blir ännu mer frekvent använt.

För att summera detta så är det svårt att dra alla åt samma håll när det gäller enskilda situationer kopplat till diving för det är så svårt att se om en spelare tappar skäret och ramlar av naturliga orsaker eller att någonting annat kan påverka och vara en faktor till en spelares ageranden. Men det vi alla är överens om och det är att förstärkningar måste utrotas från ishockeyn, för att hockey ska vara hockey och inget annat.

Inledningen av säsongen i SHL fortsätter med matcher varje vecka och nya rubriker som skrivs. Spelare som Lassi Thomson,Markus Nurmi,Tomasek,Silfverberg och firma Dahlén/Hållander pratas det en del om ute i hockeysverige. Men nu hade jag tänkt att lista 10 spelare som har inlett starkt lite i skymundan som många inte pratar om. Här är min lista utan inbördes ordning.

1 Linus Nässén-Timrå

Kommentar: Nässén var Jokinens gubbe som han bärde med sig hela vägen från de finska skogarna i Sankt Michel till Timrå. För dem som inte vet så spelade Nässén under Jokinen i finska Jukurit från staden Sankt Michel i Finland. Men hur som helst har fokuset på Timrå legat på offensiven, men defensiven har också varit riktigt bra och där har Nässén stuckit ut i mitt tycke. Han har även varit inne på isen under nio tillfällen när Timrå har gjort mål.Nässén har fått en perfekt start i Timrå. 

2 Frederic Allard-Luleå

Kommentar:Allard var med rätta ständigt kritiserad i fjol i Luleå. Han var helt enkelt inte bra. Enligt honom själv berodde det på en skada och i många fall känns det som en lätt bortförklaring, men i detta fallet ser det inte ut så. Allard har kommit ut som en ny spelare inför denna säsongen och imponerat från omgång ett. Han har varit inne på 10 mål framåt vilket är bäst i hela ligan tillsammans med Färjestads succé-forward Marian Studenic. 

3 Jonas Arntzen-Örebro

Kommentar: Man tänkte ifjol att Arntzén tog förstaspaden i Örebro enbart på grund av Enroths lite sämre insatser i fjol. Men nu börjar man förstå storheten i Arntzen. Han är som ett bra vin, blir bara bättre och bättre med åren. Han har tagit ytterligare ett par lite större kliv i sin utveckling denna säsongen. Han är en målvakt som skapar en trygghet och en stabilitet och är alltid lugn i sin spelstil, vilket jag uppskattar hos en målvakt. Det känns som att man pratar för lite om Arntzen som en potentiell toppmålvakt i SHL. Efter fyra matcher står han på 95% i räddningsprocent vilket är topp tre i ligan. 

4 Elias Rosén-Växjö

Kommentar: Elias Rosén är en back som har imponerat på mig. Förra säsongen var han sjätte/sjunde-back i Växjö, men den här säsongen har han tagit kliv upp i hierarkin. Han har varit en ordinarie back och lirat drygt 14 minuter per match i snitt. Han har också svarat upp med tre assist på de första sju matcherna och nu under torsdagskvällen slog han även till med sitt första mål för säsongen. Han imponerar med dels de poängen han har producerat från backplats, men jag gillar också hans rörlighet och skridskoåkning. Han ser också lite tryggare och mer självsäkrare i år jämfört med i fjol. Fortsätter han så här så kommer han att göra mellan 20-25 poäng över 52 omgångar vilket vore väldigt starkt. 

5 Henrik Haapala-Malmö

Kommentar: Haapala, den spelintelligenta och spelskickliga finnen i Malmö har fått en bra start på sin sejour i Skåne. Fem assist på sju matcher får anses vara bra för en spelare som aldrig spelat i SHL tidigare. Det är en spelare som i mitt tycke är ett passningsgeni som är bra på att hitta oväntade passningar och hitta lediga ytor som få ser. Det är därför jag gillar honom lite skarpt, då han kan göra det där lite oväntade och vara spetsig. Men Haapala är en spelare som kommer att bli bättre och bättre under säsongen, men det är viktigt för Haapala att redan nu ligga strax under en poäng per match. Det är något som gör att han kommer att växa mer och mer. 

6 Max Lindholm-Skellefteå

Kommentar: Lindholm är en spelare som sällan får de stora rubrikerna trots bra prestationer och en fin poängproduktion. Han gjorde 34 poäng i fjol, men i år har han lagt i en växel till. Han har gjort sex poäng varav tre mål på sju matcher vilket är starkt. Skulle han fortsätta hålla i detta poängsnitt så skulle han göra 10 poäng fler i år jämfört med ifjol och även fast det är tidigt på säsongen så är det en indikation på att Lindholms start har i skymundan varit stark. 

7 David Edstrom-Frölunda

Kommentar: 19 poäng ifjol för centerlöftet i Frölunda. Han är född 2005, tillhör Nashville och kommer med all sannolikhet lira i Nordamerika nästa säsong. Men till dess får vi njuta av honom i SHL. Han har inlett starkt poängmässigt och har gjort fem poäng på sju matcher. Jag tycker även att han har vuxit rent spelmässigt och tagit mer ansvar över hela isen. 

8 Robert Leino-Örebro

Kommentar: Många pratar om Hållander,Dahlén och Tomasek, men alldeles för få pratar om Leinos inledning på säsongen. Han var lite halvt ifrågasatt av många inför säsongen, men har motbevisat det. Han ligger trea i poängligan efter sju matcher och elva poäng. Han snittar alltså mer än ett poäng per match hittills vilket är starkt. 

9 Justin Kloos- Leksand

Kommentar: Leksand har det tufft, men någon ljusglimt finns det i en sån som Justin Kloos. Sex poäng på sju matcher påvisar att han har gjort en stark inledning och är Leksands poängbästa spelare. Det är sällan man pratar om Kloos men när han får allt att stämma så är han en riktigt bra spelare. 

10 Erik Thorell-Frölunda

Kommentar: Thorell var skadad och hade en tuff säsong i fjol. Denna säsongen har han börjat starkt. Jag tycker att han bidrar mer i spelet och ibland så visar han även prov på sin höga klass. En lurig spelare som är bra i passningsspelet. Han har gjort fyra poäng varav två mål och det blir projected points på 17 mål och 34 poäng vilket skulle bli en rejäl höjning från ifjol då han mäktade med endast nio poäng.

Nu har äntligen hockeysäsongen startat och premiären är nu över i SHL. Jag kommer i dagens SHL-hörnan avsnitt att diskutera MoDos tunga men ej oväntade start, vilka som har ligans roligaste backpar att beskåda, Timrås ständigt stabila defensiv, SHL-löftet får rookie-kontrakt och han får sparken först av tränarna. SHL-hörnan är en artikelserie där jag Melker Wahlström lyfter upp det senaste, hetaste och mina största tankar och funderingar angående SHL. 

MoDos tunga start-inte helt oväntat

Nu ska man inte dra alldeles för stora växlar efter endast sex/sju omgångar. Men väger man in hur det har sett ut både spelmässigt samt hur spelarmaterialet ser ut,så ser det ändå mörkt ut för MoDo. Men jag var nog först av många stå på barrikaden och viftade med varningens flagga för Henrik “Hinkens” Gradin lagbygge och för det tuffa andra året för laget från Örnsköldsvik. Jasek är tilltänkt förstecenter i MoDo och jag följde honom nära i fjol i Oskarshamn och han är en osäker spelare som är lite lat och saknar pondus. Han gjorde 28 ifjol poäng, mycket tack vare Karlkvist och delvis Lodin. Han har inte heller karaktären till att vara en ledande center för ett slutspelssatsande lag i SHL. Jag tycker inte heller att han är tillräckligt skicklig och spetsig heller för att leda ett lag. Där har det brustit i Gradins scouting, kan jag tycka. En annan forward jag var väldigt tveksam till var Alexander True. Jag såg några matcher i AHL när han lirade där, men framförallt så såg jag Danmarks samtliga matcher i VM och där var han extremt osynlig. Jag blev även lite orolig för MoDos del när man hörde att man såg honom som center då han dels var petad som center i det danska VM-laget och jag ansåg även att hans svaga skridskoåkning inte håller som center i SHL. Att ha True och Jasek som lagets två ledande centrar skrämmer inga och det såg man tydligt inför säsongen. I mitt tycke behöver man få in en spetsig center som ska leda laget för det saknas tydligt. Men frågan är om pengarna finns för att göra en sådan rekrytering eller om det krävs ytterligare en swishinsamling? Utöver detta så släpper man också till många A och B chanser emot sig och det håller inte över tid. Lehtinen som var räddningen i fjol har inte börjat jättebra i år och det kan vara ytterligare ett stort problem som gör att man kommer ligga i botten. Det finns en del som måste förändras i MoDo för att man ska börja en resa uppåt i tabellen. 

Ligans roligaste backpar

I mitt tycke så är ligans roligaste backpar Lassi Thomson och Robin Salo, vilket är Malmös första backpar. När jag menar roligaste så menar jag inte att Salo och Thomson är två roliga och humoristiska personer utan att de spelar en rolig och attraktiv hockey tillsammans. Det är två individuellt väldigt begåvade och skickliga backar. De har en fin skridskoåkning och samtidigt så hittar de bra och effektiva lösningar i spelet med puck. De är även bra på att transportera pucken, kan bjuda på en skön dragning, de båda har ett kraftfullt och bra skott. I mitt tycke är det ligans roligast backpar att beskåda för de står för en skicklig och fartfylld hockey som höjer underhållningsnivån. De är två spelare som är värd entré-pengen i Malmö Arena. 

Leksands tveksamma målvaktssida

Leksand gick in med en osäker målvaktsuppsättning inför säsongen. Visst Armalis är en rutinerad SHL-målvakt där du vet vad du får, men den senaste säsongen så stack inte Armalis ut på något sätt. Nu måste han leverera och efter endast sju omgångar så blir han skadad på obestämd tid. En tuff start för Leksand i allmänhet men framförallt för målvaktssidan i synnerhet. Nu står man med en svajig collegemålvakt i Hellsten och en juniormålvakt i Gidlöf. Målvaktssidan är en svår situation och är lagets sämsta lagdel. Samtidigt så måste Leksand börja vinna för att inte fastna i botten. En väldigt tuff start för Leksand. 

Schweiziska löftet får kontrakt!

Jamiro Reber har gjort stora avtryck i HV71 under inledningen av säsongen. Nu har han passerat 100 minuter och har spelat 102 minuter. När man har spelat 100 minuter så får man automatiskt ett rookie-kontrakt i SHL. Rookie-lönen i SHL  ligger på 25 000 kronor i månaden. Jag hälsar grattis till den schweiziska talangen Jamiro Reber. 

Timrås stabila defensiv 

Timrå har inlett säsongen starkt. Offensiven visste man höll hög klass, men den nya huvudtränaren Olli Jokinen har fått ihop kollektivet och fått alla att jobba för varandra. Det har lett till att man har fått ihop ett bra samspel mellan backar,målvakt och forwards vilket har lett till ett stabilt försvarsspel. Johansson i mål har jag tidigare säsonger varit tveksam till och ansett att han har varit något överskattad. Men nu har han hållit tre nollor och är påväg mot sin bästa säsong i karriären på SHL-nivån. 

Norska talangens intåg-hur många mål gör han?

Michael Brandsegg-Nygård blev bortgallrad i den sista gallringen för Detroit. Det betyder att han skickas “hem” till Skellefteå och till SHL. Han kommer att gå in direkt som en ordinarie forward i Skellefteå. Han spelade med bröderna Johnson på försäsongen och gjorde det bra där. Hamnar han i den kedjan och även få spela powerplay så kommer han att göra runt 15 mål, enligt mig. 

Vem får sparken först av tränarna?

När jag scannar av samtliga tränare,deras kontraktssituation och även deras prestation inledningsvis på säsongen så finns det för mig en tydlig kandidat till att få sparken. Det är Charles “Challe” Berglund i Leksand som jag tror kommer ligga sämst till. Han är ingen person som i mitt tycke utvecklar individer i en daglig verksamhet och får ihop ett lag konsekvent över tid. Visst han gjorde det bra ifjol när han tog över mitt under säsongen som huvudansvarig. Men det är skillnad att komma in och göra en kortsiktig skillnad under säsongen och att konsekvent hålla en hög nivå över en hel säsong och hur man vänder motgångar till medgång. Jag tror att Leksand som lag kommer få det tufft med en svajig målvaktssida och relativt trubbig backsida där värvningarna av Lyytinen och Rindell inte har fallit väl ut. Men Berglund måste få igång laget och få dem att göra grundjobbet samt att utveckla redan de befintliga spelarna för att han ska få behålla jobbet. Han har ett utgående kontrakt och har inget dyrt kontrakt heller vilket gör det enklare att sparka honom och hantera det till skillnad från exempelvis Rögle som förlängde sin huvudtränare Roger Hansson till 2026. Där blir det svårare att sparka honom på grund av det med både ekonomi och trovärdighet. 

Nu när serien har kommit igång och blivit sex matcher gammal så kan man inte dra några större slutsatser, men man kan ändå ser tendenser hos lagen. Det har blivit dags för ett HA i fokus avsnitt, artikelserien där jag fokuserar enbart på hockeyallsvenskan. I dagens avsnitt kommer jag att ta upp två spelare som jag tycker SHL lagen bör kika på inför nästa säsong, kika lite på underliggande statistik och siffror och kika på en tidig flopp-målvakt.

Dessa två bör SHL-lagen värva!

Det känns som att fler och fler börjar få upp ögonen för Liam Hawel i Oskarshamn, runt om i hockeysverige. Det har man god anledning att göra då han har varit magiskt bra offensivt för Oskarshamn och i mitt tycke så har han varit deras bästa forward. Han är otroligt spelbegåvad och har en naturlig spelintelligens. Det tycker jag att man ser när han transporterar upp pucken in i anfallszon och det är sällan den aktionen misslyckas för honom. På något sätt tar han sig alltid in i offensiv zon på ett skickligt och kontrollerat sätt. Sedan har han även smartnessen i avvägningar och i passningsspelet och är en lurig spelare. Utöver detta har han även ett skarpt skott. Han är också bara 25 år gammal och än så länge har han snittat en poäng per match (3+3). Hade jag varit sportchef i SHL så hade mina blickar varit mot Hawel och han hade kunnat vara en riktigt bra spelare även i SHL. 

Den andra spelaren som jag vill komma in på är en spelare som är väldigt underskattad och som redan har haft SHL-intressen på sig. Det är David Blomgren i Djurgården. Den ständigt hårt arbetande och skridskoskicklige forwarden borde få en riktig chans i SHL nästa säsong.Han hade varit en nyttig spelare och en spelartyp tränare drömmer om att få ha i sitt lag. En perfekt rollspelare med en offensiv uppsida. Han har också inte varit inne på ett enda baklängesmål för Djurgården hittills, vilket är imponerande. 

En svag inledning av den tilltänkta stjärnmålvakten!

En målvaktsvärvning som jag var väldigt tveksam till redan inför säsongen var den målvaktsvärvningen som AIKs sportchef Niklas “Pajen” Persson gjorde, nämligen Victor Brattström. Jag tyckte inte att han hade levererat tillräckligt mycket kosekvent på en bra nivå för att gå in hos en topp sex kandidat som förstemålvakt. Än så länge har jag fått rätt i det då han har inlett riktigt svagt. Jag vet att säsongen är ung, men jag ser inga tendenser på att han kommer att kunna axla första rollen i AIK. Han har 4.43 i antal insläppta och 87,0 i räddningsprocent vilket är bland det sämsta i hela hockeyallsvenskan än så länge. Han har stått endast två matcher och har fått se sin målvaktskollega Jonathan Stålberg ta över förstaspaden. 

Är Kalmar i toppen för att stanna?

Kalmar har inlett säsongen med buller och brak. Med en offensiv och frejdig filosofi så har man gjort avtryck direkt. Vanderbeck leder poängligan i hela hockeyallsvenskan med sina nio poäng och sex mål. Målvaktsduon Crespin och Pietila har inlett starkt och Crespin har fått stå ett par matcher mer än Pietila och har gjort det lite bättre också. Jag tyckte att man redan såg dessa tendenser under försäsongen att Crespin med sitt lugn och sin storlek skulle sätta avtryck direkt i hockeyallsvenskan. En räddningsprocent med 92,1% är en fin start för Crespin. Jag tycker även att en sån som Henrik Nilsson har visat att han är en bra back i hockeyallsvenskan och är en defensiv och stabil back. Jag är imponerad över Kalmar och jag tror inte att dem fortsätter som ett topp sex lag men jag tror definitivt att man hamnar topp åtta/nio när vi summerar säsongen. Jag vill även innan jag avslutar Kalmar segmentet lyfta fram ytterligare en spelare och det är Linus Skager. Skager tycker jag är en spelare som också har en potential att ta sig till SHL. Han har en skridskoskicklighet och en attack-vilja och känns alltid som ett hot offensivt för Kalmar när han är inne på isen. Kom in under säsongen ifjol och hade stor impact då, hade väldigt fina underliggande siffror i fjol och kommer fortsätta på det även under denna säsongen. Han har gjort fem poäng på fyra matcher hittills och det är imponerande. 

Han har varit inne på flest mål framåt!

Todd Burgess är en spelare som lite i skymundan har stuckit ut i hockeyallsvenskan för sitt Mora. För faktum är att han ligger topp tre i poängligan för hela hockeyallsvenskan med sina nio poäng på sex matcher (4+5). Jag tycker även att han ser väldigt fin ut i spelet också och han har hittat rätt direkt vilket är viktigt för Mora. Burgess sticker ut på ett annat plan också och det är att han har varit inne på flest mål framåt för sitt lag i hela hockeyallsvenskan. Han har varit inne på 10 mål framåt.  

Denna duo har varit inne på flest mål bakåt!

Almtuna är ett lag som har haft en tung start på säsongen. Endast en ynka vinst på sex matcher har man mäktat med. Två spelare i Almtuna som har inlett svagt defensivt är Oliver Kandergård och Viktor Aronsson. Dessa två spelare har varit inne på flest mål bakåt för sitt lag i hela hockeyallsvenskan. De har varit inne på totalt 18 mål varav nio var bakåt. 

Nybros krisstart-hur ska man gå tillväga?

Det är rätt få som har pratat om Nybro under inledningen av säsongen. Två poäng och minus nio på fem matcher gör att man huserar på en 13 plats. Nybro har förväntningar på sig denna säsong och då är en bottenplats en underkänd inledning. Spelmässigt har det inte sett bra ut och sedan man gick skilda vägar med Matt Berry på försäsongen så har behovet varit stort att få in en topp sex forward. Man har ju fått in Herman Träff på lån från HV och han har gjort det bra för Nybro, men däremot har han gjort det bra i HV också och det kan bli jobbigt när HV är skadeförföljda att Nybro kan matcha in Träff konsekvent då HV i mitt tycke är i behov av honom. Därför behöver Nybros sportchef Mikael Aaro scanna av marknaden efter en topp-forward. 

Den tidigare SHL-stjärnbacken Kristian Näkyvä skrev ett try-out kontrakt med schweiziska HC Ajoie. Nu står det klart att Näkyvää inte får något kontrakt av dem och måste därför söka sig vidare.

Kristian Näkyvä spelade i Davos i Schweiz i fjol och mäktade med 28 poäng. Han har tidigare i karriären representerat Luleå,Linköping och Luleå i SHL. Näkyvää har varit en konsekvent toppback i SHL under sina år i Sverige. Frågan är vad som blir nästa steg för den 33-årige backen. 

Nu har äntligen hockeysäsongen startat och premiären är nu över i SHL. Jag kommer i dagens SHL-hörnan avsnitt att diskutera premiären, vilka som var bäst och vilka som var sämst, men även lite om HVs skadesmällar och Skellefteås tunna backsida. SHL-hörnan är en artikelserie där jag Melker Wahlström lyfter upp det senaste, hetaste och mina största tankar och funderingar angående SHL. 

Fyra punkter efter premiären

• Leksand svaga eller Frölunda starka?

Kommentar: Leksand såg väldigt små ut och svaga i duellerna. Men jag tycker snarare att Frölunda var dominanta och för bra för Leksand och att Frölunda delvis gjorde Leksand svaga. Jag tyckte att Frölunda hade en fin effektivitet och kunde sedermera rida vidare på den energinivå som skapas av att man gör mål på hemmais inför ett fullt Scandinavium. Bra tryck i Göteborg både på och av isen. Men med det sagt så kommer Leksand att steppa upp och man hoppas att “stjärnorna” i Leksand inte är lika osynliga i de kommande matcherna. 

• Besviken på Timrås “in-your-face hockey”

Kommentar: Visst nu är det bara premiär, men jag blev ändå lite besviken på Timrå. Jag trodde att de skulle vara ännu mer energiska i sitt spel och sätta en massivare press. Utifrån det man hörde på försäsongen så skulle Timrå köra ett högt presspel och vara väldigt intensiva. Det tycker jag inte att man var, jag tyckte att Luleå var ännu mer intensivare och spelade mer “in-your-face-hockey” än vad Timrå gjorde. Men det ska ändå bli intressant att följa Timrås kommande matcher och om man ser någon skillnad längre fram. 

• Finska nyförvärven skiner

Kommentar: Malmös finska nyförvärv ledde Malmö till en vinst i premiären.Haapala med assist, Ikonen och Salo med varsitt mål. Det ska bli väldigt spännande att följa Malmö denna säsongen för jag tyckte jag såg en defensiv stabilitet blandat med en offensiv frenesi. Det ska bli som sagt spännande att följa. Viktigt för Malmö att just dessa herrar som jag nämnde levererade med både mål och poäng direkt så att de får självförtroende tack vare det och kan bygga vidare på det. Jag vill även för att bortkoppla Malmö lite, men ändå fortsätta på det finska spåret vill jag även lyfta fram Otto Koivula i Växjö. Han har storleken blandat med en individuell skicklighet och godkänd skridskoåkning. Jag gillar hur han använder sin storlek och täcker puck, men samtidigt är en skicklig spelare. Han kommer bli bra i Växjö. 

• Back-doldisens succé i premiären

Kommentar: Elias Rosén gjorde en fin premiär för Växjö i årets upplaga i SHL. Han fick en del förtroende och levererade två assist och jag tycker mig kunna se en fin utveckling på honom under kommande säsong. Bra rörelsemönster, bra blick för spelet och bra skridskoåkning. Jag tror att Rosén kommer att växa under säsongens gång och vara bättre i år än i fjol. 

Vilka gjorde den sämsta insatsen i premiären?

Visst man skulle kunna argumentera för att Leksand hade en riktigt risig och visst är de en kandidat till att ha gjort den sämsta insatsen i premiären. Men för mig så är det utan tvekan MoDo som gjorde den sämsta insatsen i premiären. Man blev utspelade mot Örebro och såg ut att ha väldigt lite energi redan från start tyckte jag. Det såg nästan ut som att spelarna hade käkat cement på vägen ner mot Örebro för det såg riktigt trögt ut i MoDos spel. Lehtinen släppte även in någon billig puck och det såg inte så stabilt ut defensivt,milt sagt. Man ska inte dra för stora växlar av en premiär, men MoDo måste verkligen steppa upp framöver och utvärdera denna matchen ordentligt till vad som hände egentligen. Sedan var jag lite inne på att jag tyckte att MoDos centersida var svag inför säsongen och är en kandidat till den sämsta centersidan i hela SHL. Den centersidan motbevisade inte mig i premiären om man säger så och Alexander True hade det jobbigt precis som många andra. 

Vilka gjorde den bästa insatsen i premiären?

Jag tycker att Malmö och Frölunda verkligen stack ut och dominerade till stora delar sina matcher. Därför vill jag lyfta fram dessa två lag lite extra. Malmö fick en del viktiga svar och “rätt” spelare producerade för Malmö såsom Salo,Haapala,Ikonen,Persson och Öberg. Dessa ska ju vara ledande spelare i Malmö och det var viktigt för Malmö att de levererade direkt. 

Frölunda körde i mitt tycke över Leksand. Frölunda var det bättre laget och spelade som ett lag över hela isen. Man var starkare i duellerna och effektiva framåt. En väldigt bra premiär och Roger Rönnberg var väldigt känslosam efter matchen och instämde med att Frölunda gjorde en riktigt bra match. 

HVs skadesmäll

Oliwer Kaski och Oscar Fisker Mölgaard kommer att vara två bärande spelare i HV som ska leda laget. Men nu får HV klara sig utan duon i några veckor framöver och det blir två tunga tapp för HV.

Skellefteås tunna backsida-lösningen

Det är nog få som har missat Skellefteås skador på backsidan som man har ådragit sig. Innan dessa backar blev skadade letade man redan då efter en back som ska stärka laget, jag skulle säga att nu måste man in med en back i och med att backsidan är tunn och har blivit tunnare i och med skadorna. Måns Forsfjäll och Arvid Lundberg dras med skador och nu måste Erik Forsell (General Manager) att agera direkt. Jag tycker att Forsell ska ringa till Liljander (sportchef i Malmö) för där finns det en fin defensiv back i Hugo Jonasson som har SHL-rutin med Oskarshamn, är ung och skulle passa bra in i Skellefteå. Malmö har en bred backsida och i premiären var Jonasson utanför Malmös trupp och är i dagsläget åttonde eller nionde back i Malmö. 

Forceringarna som inte riktigt räckte hela vägen

HV71 hamnade i underläge relativt tidigt efter knappt sex minuter och efter att Tedenby kvitterade så utökade Växjö sedan från 2-1 till 3-1 och efter att Lenc tragglade in reduceringspucken till 3-2 så drog Växjö ifrån ytterligare till 4-2. Då trodde man att det var spiken i kistan för Växjö men HV forcerade framåt och Petersson lyckades få in ytterligare en reducering till 4-3 och då intensifierades forceringen som inte räckte hela vägen.Men ändå en godkänd insats för Blomqvist och hans “nya” HV. Man förlorade matchen på grund  av målvakten Dichow som släppte till ett par enkla puckar och han uppträdde allmänt rätt osäkert och skakigt. Jag är för Jönköpings-skull lite oroad över deras målvaktsbesättning. Men däremot såg Day,Hallquist och Alsing bra ut och Tedenby fick göra mål vilket är positivt. 

Brynäs hade det också relativt tufft i en jämn match mot Linköping. Jag tyckte att Linköping var det bättre laget och i stunder såg Brynäs skakiga ut. Men hemvändaren Jakob Silfverberg hittade nätet och det var ett styrkebesked för Brynäs. När Linköping gjorde 3-1 så trodde jag att de skulle spela av matchen och stänga matchen. Men när Kopacka reducerade till 3-2 så intensifierades Brynäs forcering och jakten på poäng. Men Linköping drog det längsta strået ändå. Utropstecknet för Brynäs del tyckte jag var målskyttarna Kopacka och Silfverberg och för Linköping så var det Robin Kovacs och Erik Norén som får bli deras utropstecken från premiären.